Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 3

j hägn och flykta, så snart de hunnit inhösta I sin lilla skörd och derigenom fått medel till Jutflytningen. Förlades garnisoner i de öfriI ga nybyggenas grannskap,så kan knappast bebetviflas att icke de sista dagarnes helig: samfund skulle hastigt aftyna. Att de helige och en mängd hedningar skulle kunna lefva i nära grannskap med hvarandra, är omöjligt: När armån ännu befanns på 22 mils afstånd härifrån, såsom händelsen var för några dagar sedan, föreföllo redan små sammanstötningar, som föranledde mycken förbittring. Hedningar ha nu begynt strömma hit i handelsärender eller för andra ändamål; de komma ej att underkasta sig mormonkyrkans myndighet och skola ganska säkert taga armåens hägn i anspråk. Men Brigham ha alltför länge herrskat enväldigt, för att med lugn fördraga hedningarnes oberoende af-hans myndighet. Han är till och med ovan vid blotta invändningar och kan icke höra en sådan utan förargelse. Hans så kallade gossar d. v. s. hans lifvakt och daniter komma nog en vacker dag att råka i ledsamheter med armåns följeslagare, och uppstudsigheten emot Förenta Staternas här tillsatta myndighet skal) snart bli mer allvarsam än någonsin. Det vorc enfaldigt att tilltro den föregifna freden -någon varaktighet; den botas med brytning hvar: ögonblick. Kyrkans furstar röja uppenbart sina farhågor genom sin misstänksamma spaning efter hvarje hedningarnes företag, och genom en kall, stel och hånleende artighet. hvarmed de likasom utmana till något välkommet knitbyte. Brighams väpnade lifvaki är ordentligen fördelad på post, dels inom hans hös, dels på den af en ogenomtränghg ringmur dimgifna tomt, hvarpå detta slags borg är uppförd. Litade han på fredens bestånd. så skulle han icke anse dylika säkerhetsmått påkallade till sin personliga trygghet. Emellertid ha fredskommissarierna fullgjort sitt uppdrag och hastat tillbaka till Washington. Verkliga förhållandet är att rebellerna icke blifvit underkufvade. Kommissariernas hitsändning-och den af presidenten opåkalladt erbjudna nåden ha, i stället för att vädja till folkets bättre käslor, endast stegrat dess redan öfverdrifna inbilskhet och invaggat det ytterligare i den tanken, att förbundsstyrelsen bär fruktan förmormonerna. Presidenten Buchanan begick ett stort fel, när han skickade pardonsplakatet i förväg för armen och dess tolf apostlar — man kallade så i lägret ett ibland de medförda batterierna som bestod af 12 kanoner. När mormonerna häde fullständigt beseglat sitt myteri, genom tilltaget att anfalla och förstöra armåens utredningsoch proviantforor, skref general Johnston till krigsdepartementet och förklarade att mormonfrågan, som han dittills funnit något intrasslad, hade genom denna uppenbara våldsgerning blifvit lätt att lösa. I denna den gamle krigarens anmärkning låg klart och sundt förstånd. Rebellerna hade då tagit ett steg, som icke lemnade något tvifvel öfrigt angående deras ställning och afsigter; och om presidenten hade ifrån det ögonblicket öfverlåtit tvistens lösning åt generalen och hans armå, så skulle dessa hafva verksamt låtit rebellerna begripa fåfängan i deras inbillning att kunna motsätta sig lagen och de lagligen tillförordnade myndigheterna. Tillfället härtill har nu gått förloradt, genom det tanklösa pardonsplakatet. Förtryck och brott, under prestväldets ledning, skola taga mer öfverhand än förut, och satanisk list skall så beslöja dem med lagens former, under mormonska jurymäns medverkan, att föröfvarne af detta förtryck och dessa brott komma sällan, om någonsin, att nås af lagens arm eller träffas af något straff. List skall äfven begagnas till civilstyrelsens förlamande i alla andra hänseenden och på sådant sätt, att ingen anledning till militärstyrkans anlitande må uppkomma. Det enda som man kan hoppas af de nu vidtagna anstalterna i Utah är den redan förut antydda sannolikheten att närvaron af en stor och till en del väpnad skara hedningar skall befrämja det redan pågående affallet ifrån mormonsamfundet och leda till detsammas slutliga upplösning, under medverkan af en oberoende press härstädes, som förut icke kunnat komma i fråga, och af en likaså förut här omöjlig evangelisk kyrka; ty hvad vi kristna förstå med missioner till. hedningarnes omvändelse har här ettlångt mera närbeläget och inbjudande verksamhetsfält, än ibland Asiens och Afrikas vilda stammar. För några veckor sedan anlände hit en agent ifrån den i Mosquitolandets intriger beryktade öfverste H. L. Kinney, med anbud till Brigham angående försäljning af tre millioner acres jord inom Mosquitolandet, af hvilket område utbjudaren uppgaf sig vara i besittning å bolaget Sheppards Haleys vägnar. Brigbam har väl offentligen tillkännagifvit att han formligen förkastat detta anbud, att han finner behag i det land som han nu bebor, och att han ärnar lefva och dö i bergens dalar. Jag åter tror honom icke ha fullt allvar med. detta tillkännagifvande. Ännu bemödar han sig väl ifrigt att få Utah införlifvadt i egenskap af stat inom nordamerikanska statsförbundet; förmenande att när detta väl är gjordt, kan hans då grundlagsenligt erkända lagstiftaremakt förskaffa laga kraft åt månggiftet och rädda denna hushållsanstalt (domestic institution) från undertryckande genom domaremaktens mellankomst. Planen kommer likväl att misslyckas ganska säkert, emedan allmänna tänkesättet inom Förenta Staterna är alltför enhälligt emot månggifte, för att inlåta Utah i statsförbundet under medgifvande af denna inrättning; huru SVAN RA SP PRI FOG 07 SORTS 5 nt: I SS