Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 3

varning och näpst af prefekt och domare, men len :gamle hölls, fortfarande i häkte. Karnevalen hade inträdt. Muntra skaror i brokiga drägter tågade genom gatorna. Här syntes postiljonen från Longjoumeau ridande på en åsna samt sjungande under ideligt ackompagnement af sin klatschpiska: Adieu pauyre Carneval; moi je men va; tu restera lb 4 Han efterträddes af en prest, hvars orimligt långa skört uppburosaf till korgossar förklädda gamins, af hvilka en blåste under -det upplyftade skörtet med en pust; derefter kom en grupp af helt gröna ungdomar, som med ljus och lykta sökte karnevalen i nyckelbålen på portarne, i fruntimmernas fickor och under prestens rock, slutligen äfven under gatstenarne (hvilket dock efter hand blef förbjudet). En trashank gick der och famlade med en sill och: en torkad större fisk (merluche) på en snodd omkring halsen; ban sjöng af alla krafter: Un hareng et un plus fontideux, deux harengs un plus font trois,;och honom följde ex ung qvinna med en hop små väderqvarnar hängande i. ett snöre på ryggen. Denna ropade med den egna klangfulla musikaliska timbre, som har ett så trollskt behag för ett ovant öra: Pleures, pleures, petits enfants. On -vous achetera moulings aw ventsi, Den ystra leklystna hopen kastade oranger på hvarandra, som likt desodomitiska äpplena innehöllo sot och aska, så att hvar och en var mån om att undslippa dessa scadeaux. Här stormade le caramontron (Caremee entrant) fram. Det var, en. mannequiny enlång mager figur, föreställande fastan, bizzart utstyrd; som drogs på en kärra, hvilken åtföljdes af till domare och advokater utstyrdt folk,-som. förestälde (i. fall de-icke-verkligen voro)druckna. Derefter syntes en höp sorgklädda personer med utslaget hår, ridande på åsnor samt