Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 2

dom, vräkas i häkte och deporteras. Alla fängelser voro uppfylda, och man fylde kloster och skolsalar med misstänktan, Söder om nämde lilla stad, ien af de äldsta och måhända den vackraste af de vackra trakter, som manfinner i Italiens förgård, det undersköna Provence, bodde vid ifrågavarande tidpunkt en fattig gammal man med sina barnbarn, bländ-hvilka Olympia var det äldsta. Barnens föräldrar voro: döda, och den gamle uppehöll sig och dem med sitt arbete; men tyvärr var arbetet sjelft ett misstänkt,, han var nemligen böss-smed. Med ordet var förstås här: hade varit. Nu gick han och stökade omkring i sin lilla trånga koja, då och då sysselsatt med något bonom tillfälligt vis ombetrodt lättare smide samt sin 4 å 6 metres stora vingård med ett fikonträd, några potatisoch rofland samt der och hvar en bengalisk rosenbuske mellan drufrankorna, som klädde muren. Olympia skötte den inre hushållningen och de yngre syskonen. Men de hade efter modrens död smält tillhopa, så till antal som hull, dessa arma små! Olympias fullvuxne bror, Felix, hade lyckats få tjenst hos en rik, barnlös enka, som var cgarinna till ett Chateau i grannskapet och som odlade silkesmaskar, ystade getost, pressade vin och olja och: drog all möjlig reveny af siv egendom, utan att derföre vara gifmild mot dem, som berodde af henne. Felix var en sorts trädgårdsdräng hos madam la Proprietaire och hade af sinringa lön föga till öfverlopps, men det han kunde spara hembar han troget hvarje söndag til sin syster,. familjens unga husmor, Olympia. Cn yngre bror hade nyligen följt brodern efter. Han gick i skolan och bade der genom sin flit och skicklighet vid examen vunnit priset, ctt litet kors af silfver. . Glad häröfver och ifrig att få meddela de sina fröjdeposten,