Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 2

förekommande uttrycket vöfverenskomma och som, enligt hans förmenande, förbindrar ett besluts fattande, derest icke alla äro ense. Paradoxen — strängt fasthållen — kunde lätt omöjliggöra all förändring. Kan detta vara hr Schartaus afsigt? Men om det redan förvånar att han hängaf sig åt en sådan lindansarlogik, förvånar det ännu mera att magistraten äfven accepterade den. Man kan svårligen antaga att vederbörande handlat af total brist på erforderlig. urskilning och skarpsinnighet, utan fast mera uti det förmynderliga, här alltför oefterrättligt maskerade, ändamålet att ännu i elfte timman vrida segern ur personlighetsprincipens händer. Under valfrågans behandling inom landsorten har det visat sig att denna princip eger ganska många och varma sympatier. Inom flera städer har den antingen fullkomligt seorat eller antagits i förening med en viss obetydlig census. 1 framåtskridandets intressen bör man äfven hoppas, att hufvudstaden, hvars stora. vigt för och inflytande på landet icke lärer kunna underkännas, måtte uttaga steget i samma riktning. Det vore en politisk otymplighet, nära nog utan like, om hufvudstaden i sann mensklir uppfattning af medborgerliga rättigheter, vid afgörandet af en så enkel samhällsfråga, sku!le stanna tillbaka eller efter landsorten. Svårligen skulle någon annan hufvudstad lägga sig det till st. Men Stockholm är rikare på mysterier in någon annan. Till dem hörer nu också att det är köpmansintresset, för hvilket fosteriandets liberalare opinioner i alla tider kämpat, som nu per fas et nefas motsätter sig len princip, som just utgör sjelfva grundvilkoret för dessa opinioners egentliga sanning. Den nya sida, som börsintressena härigenom blotta, skall ej heller komma att öka eller återgifva dem det förtroende, som under loppet af den, som det heter, öfverståndna krisen, för mången vacklade, förvandra förlorates. Det skadar dock icke att den dimma af iberala fraser; som hitintills omgifvit hrr Schwan och Schartau, omsider blifver skingrad, desto mindre som de på ett så krafigt och öppet sätt bekämpas af män med våde bättre och ädlare uppfattning af sin ställiing till det allmänna, äfvensom med obestridligt större förmåga och talang, och hvilka, huru deras sträfvanden nu blifvit genom en yrimlig lagtolkning kringgångnas, väl till sistone skola lyckas att återföra: frågan inom sränser, öfverensstämmande med , en sann srundlagstolkning.