Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 2

ligt, betaga dem all egentlig praktisk vigt och betydelse. Sålunda erkännes visserligen angelägenheten af latinets studerande; menx, heter det angående det förra riksdagsbeslutet, om denva underdåniga anhållan skulle hafva ranledt latinets införande vid något läroverk i dess lägsta klass, så har sådant icke varit afsedt med den underdåniga skrifvelsen, hvilken, i afseende på den klass, der latinundervisningen skulle inträda, icke innehöll något närmare bestimmande. Sålunda säges det så väl för den humanistiska, som för den reala bildningen medföra väsentliga fördelar, om undervisningen i hvardera fortgår efter en inom sig bestämd, sjelfständig plan; men långtifrån att särskilta läroverk för de båda bildningslinierna skulle anses önskvärda, säges det till och med vara oafgjordt, huruvida vid mindre läroverk den ofvannämda grundsatsen Om en inom sig bestämd, sjelfständig plan kan böra tillämpas; o. s. v. Slutresultatet af detta sväfvande resonnement (hvilket på ofvan anförda grunder icke kunde anat än vara mycket sväfvande) blef rikets ständers slutliga underdåniga anbållan, att undervisningen inom rikets elementarläroverk måtte så ordnas, att den reala bildningen må, utan att den humanistiska lideri grundlighet. kunna utvecklas till all. den fullständighet. om läroverkens omfång .medgifver. Såleles ordagrannt samma bestämmelse med den. avilken vid 1847—1848 års riksdag gjordes ill positivt vilkor för det då. beviljade anslaset till elementarläroverken. Såsom förut inmärkts, utesluter denna bestämmelse för det Första all tanke på skiljda läroverk för de ohka Sildningslinierna; och för det andra föreskrifer den en fullständighet — för att nyttja tet af ständerna begagnade ordet — i behandlingen af realämnena, som icke får veta af nåsra andra gränser, än dem, som betingas af wvarje särskilt lärsverks omfång (således nindre i en treklassig, än i en femklassig skola, Os 8. v., såsom naturligt är). Den indHickade mellanmeningen om humanistiska nildningen — ditsatt för att lugna de förskräckta — betyder alldeles ingenting, enär dIdrig fråga varit om att de s. k. humanistika läroämnena skulle i någon mån behandlas mindre grundligt, än de öfriga. Om latiaet, som särskilt förordades i 1850—1851 års riksdagsbeslut, förekommer icke ett ord. Så stod saken — för så vidt fråga är om ständernas åtgöranden — när den nya skol stadgan (om hvars skyndsamma utgifvande i853—1834 års ständer äfven anhöllo). ändt gen utkom. Dermed inträder en ny fas a iäroverkstfrågan, hvilken vi i nästa artike skola taga i betraktande.