tiskt botemedel. Den första bristen är, att de arbetande klasserna — handtverkarne — i England icke få göra sig hörda inom representationen i behörigt förhållande till sir verkliga betydelse och upplysning. Här ser man att Economist afser ej blott fabrikanterna eller mästarne, utan äfven de arbetande i almänhe: bland handtverkareklassen och vill åt dessa hafva en mera utsträckt valrätt, och likväl föreslås ingalunda någon graderad röstskala. Här deremot är det mästarne sjelfve, fabrikanter och egare af mindre: hus, som några högmögende äro rädda för och vilja hafva reducerade till. politisk obetydligHet i jemförelse med dem, som representera en större rikedom. Således motsatsen af.hvad Svenska Tidningen påstår. — Hvilken betydelse: härstådes -ega således skrämskotten angående massan, då de valberättigade handtverkarne, antagande att de äro enligt Svenska Tidningen nära 2000, icke utgöra en tjugofemtedel af den manliga eller en femtiondedel af hela befolkningen? Jag anhåller slutligen få tillägga, att or-saken, hvarföre jag tagit mig friheten besvära med dessa erinringar; är, att Svenska Tidningens anfall icke så mycket afsett min person som att söka förvilla allmänna meningen om beskaffenheten af ett ibland de vigtigare skälen emot en graderad röstskala, hvarföre det synts mig en pligt att icke låta ett sådant försök passera obemärkt. Stockholm den 22 Oktober 1858. DL. J. Hjerta. Redaktionen kan vid meddelande af ofvanstående icke underlåta att jemväl erinra om en annan artikel ur det af Svenska Tidningen åberopade engelska bladet The Economist, hvaraf ett utdrag lästes i Aftonbladet för den 7 Januari detta år, och hvaruti den engelske författaren på det kraftigaste protesterar mot en till lord Palmerston ingifven petition att ban måtte i den af honom utlofvade reformbillen föreslå, det personer, som dokumenterat sig ega en högre bildning, skulle-komma att bilda en särskilt valkorporation. Det är be: klagligt att Svenska Tidningens ledare sålunda på alla håll skall blifva nedergjord just af den bundsförvandt han trott sig kunna åberopa, och detta oaktadt the Economist är långt ifrån att vara någon radikal eller i politiskt afseende prononceradt liberal, utan snarare en något aristokratisk tidning. ;