Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 2

Aldrig baronen heller? utropade majoren häftigt. Jo, just han., Det får icke ske. Jag har tusende gånger sagt Jenny-att hon icke får välja en adelsman, och dertill en ur högadeln. Man skulle säga att jag sålt min dotter åt den der rika junkern. Nej, Malin, Jenny må gifta sig med torpar Anders om hon vill, och jag skall samtycka, men aldrig i tiden får hon mitt bifall till den der högförnäma förbindelsen. Hvad skulle man väl tänka om mig, en liberal, som gifter sin enda dotter med en riktig aristokrat. Mitt anseende vid rilSdagarne vore slut; och man skulle betrakta mig som en öfverlöpare. Det blir platt icke af.o Gustaf, nu står du under inflytande af det första obehagliga intrycket; men när du tänker efter, skall du inse att du icke eger rättighet att på dylika grunder hindra din dotters lycka och neka ditt samtycke till det val hennes hjerta gjort. Nej, min vän, föräldrars myndighet i detta afseende bör inskränka sig endast och allenast till att granska, om den man, som begär deras dotters hand, kan bereda hennes lycka; men hvarje band, hvarje våldförande af hennes känslor böra de akta sig för, emedan försynen aldrig gifvit den ena menniskan rätt att göra intrång på den andras frihet. Malin! skrek majoren otåligt. Malin lade sin hand på hans skuldra, lus tade sig fram och frågade: Skulle den bevekelsegrunden af min far blifvit gillad, ifall han vägrat dig min hand, derföre att du var adelsman? Skulle du icke hafva ansett honom såsom en despot, om han för sitt riksdagsmannarykte eller något dylikt nekat sin dotter att blifva lycklig? Vill nu min Jennys goda far förneka henne den sällhet hon så väl förtjenar, endast derföre att hennes lycka skulle kosta honom uppoffringen af en fördom? Omöjligt. Du Vill icke förvandla hennes glädje till tårar. (Slutet följer.)