Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 2

En halftimma derefter frukosterade man under glädtigt prat. Alla sågo lyckliga ut. Efter frukosten tog majorskan sin mans arm och sade småleende: Jag har något att säga dig, min vän. Jultiden är förtroendenas tid. Hyggliga förtroenden, svarade majoren skrattande. Gift er aldrig, baron; ty då råkar ni ut för dylika meddelanden, som börja och sluta med: får jag pengar, och pengar ooh bara pengar? : Rådet kommer för sent, sade baronen. Majoren har genom sin husliga sällhet väckt min åtrå att äfven njuta en dylik. Lycka tilll När majorskan och majoren befunno sig ensamma i den senares rum, frågade han: Nå, Malin, hvad är det nu? Du ser helt orolig ut, alldeles som när du förr i verlden stod och medlade för någon af ungherrarne, som jag tilldömt ett kok stryk, och du ville befria från den helsosamma agan. Då lät det alltid så här: Älskade Gustaf, om du skall aga barnen, bör det aldrig ske för dylika småsaker; du injagar derigenom fruktan, och fruktan dödar kärleken. Nej, låt dem aldrig lära sig att vara rädda för dig, utan vänj dem snarare vid att i första rummet älska sin far.Du lade då din arm om min hals och såg så bedjande på mig, att...... Ått. du föredrog att vara en älskad i stället för en fruktad far. : Ja, vid Gud, och det har jag aldrig ångrat. Vet du, Malin, när jag tänker rätt efter, så är det väl du som gjort mig en smula bättre än den der harpan Sophie. Hade jag icke fått en så öm, huld ocH kärleksrik hustru, så hade allt de onda makterna behållit öfverhand i min karakter; men nu har du manat fram det goda, som låg och slumrade-på botten. Derföre, min gumma lilla, tala med mig utan all fruktan; ty att du har något på hjertat ser jag grannt. Du har gissat rätt. Jagihar verkligen något på hjertat: Jenny har, gjort sitt val af make. S