Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 3

nen Paul Fetter Wagenius, 1:ste maskinisten C. H Andersson, öndermaskinisten D. O. Fornander, tim: mermannen Lars Åkerberg, eldarne J. F. Jansson och L. P. Gardsten samt matroserna W. Österman. OC. J. Andersson och A. Nilsson med liflig ed fästat sannfärdigheten af förestående för dem upplästa sjöförklaring. Hvaröfver detta bevis lemnas med embetets underskrift och sigill. Göteborgs rådhus den 16 Okt. 1858. : ÅA. Brusewitz. (Sigill.) Brogrenska målet. Vid fortsatt ransakning i går infunno sig-tullinspektoren Isberg jemte. hans svåger och rättegångsbiträde, häradshöfdingen Carlstedt, samt kapten Brogren, äfvensom förra rättegångsdagen såsom vittnen hörda badareeleverna Öhngren och Alm samt jungmannen Wibom, hvarförutan till vittnen nu tillstädeskommo åkärande sidan styrmannen Busch och å den anklagades sida kaptenen O. Hofving jemte dennes son kadetten Hofving. Då pro: tokollsjusteringen företogs, hemstälde hr Carlstedt, huruvida icke med justering af Wiboms vittnesmål kunde få anstå intill. dess han blifvit konfronterad med styrman Busch, -hvars i poliskammaren afgifna berättelse likasom. de redan vid domstolen hörda vittnenas var i många fall raka motsatsen till Wiboms : men denna hemställan fann domstolen ej för godt att till pröfning upptdga. Vittnenas berättelser voro till protokollet riktigt återgifna och frågan till Wibom och badareeleverna, om de erkände detta, bejakades. Derefter och sedan de afträdt aflade kapten Hofving, hans son samt styrman Busch vittneseden: De två förstnämde, af Brogren åberopade, hade endast att upplysa, att gossen Isberg i Augusti månad förlidet år, ehuru synbarligen sjuk, åtföljt sin fader på en segelfärd till Hofvings landtställe nära hufvudstaden. Inspektor Isberg har förut gifvit tillkänna att hans sons helsotillstånd på hösten nämde år var så pass förbättradt, att han någon tid kunde besöka navigationsskolan. Styrmannen Busch afgaf nu sitt vittnesmål Det väsentligaste af hans berättelse var, att jungman Isberg den 21 Nov: i Samarang var sjuk och fördenskull ej deltagit i middagsmåltiden; att. under det Busch m. fl. af matroserna på e. m. arbetat i lastrummet, hörde de ett skrik på däck, i anledning hvaraf -matrosen Pettersson sprungit upp, och då han återkommit berättat att Isberg vid spelet i fören låg baklänges med hufvudet emot en. kaffekittel, blodig i ansigtet och kaptenen stående bredvid med en spak i handen (detta instämmer med gossens på dödsbädden afgifna berättelse och med timmerman Ringholms. vittnesmål); att gossen Isberg samma dag för Busch berättat, att kaptenen slagit honom med en spak för bröstet så hårdt, att Isberg störtade baklänges; att Isberg några dagar derefter klagade öfver smärta i bröstet och sveda på det ställe der spaken träffade samt sedermera under resan vid flera-tillfällen yttrat att kapten förderfvat bröstet på honom; att på hemvägen, vid utgåendet från Batavia, då I. ännu var sjuk hade kapten kl. 4 på morgonen kallat upp 1sberg på däck och befallt honom att gå. upp till väders och göra loss ett toppsegel, hvarpå 1. yttrat: Söta kapten, jag är så sjuk att om kapten slår ihjel mig, så förmår jag ej gå öfver stången; att vittnet, som stått så att han ej sett, men hört hvad som förefallit, i anledning af Isbergs anskri, jemte andre af besättningen skyndat fram och -tillsagt kaptenen att ej slå den sjuke, hvilken tillsägelse kapten med ovett bemött; att I. på någons tillsägelse gått framåt fören, samt vittnet jemte de öfriga återvändt till sitt arbete, men strax derpå hade I. åter skrikit, då vittnet jemte flera skyndat fram till kabyssen, der I. då stod blodig om näsa och mun och kapten: bredvid honom med ett mindre vedträ i hvardera handen; att efter någon ordvexling I. fått gå tillsängs, hvarförinnan I. för vittnet omtalt att kaptenen tillfogat honom flera slag med vedträden, hvaraf en delträffat å bröstet och några i ansigtet; att I. derefter varit ibland bättre, ibland sämre, men aldrig frisk; att vid ankomsten till S:t Helena vittnet hört I. till kaptenen framställa begäran att få gå i land för att besöka läkare, samt att kaptenen derpå svarat: Det behöfs ej, jag skall tala vid honom sjelf; att I. på väg från S:t Helena fått sig af kaptenen anbeFaldt att deltaga i arbetet med skurning af röstjernen å fartygets yttersidor, hvilket arbete ej varit tungt, men hvarunder han ständigt blifvit våt, hvilket haft till följd, att han dag-efter dag försämrats i bröstet, så att han slutligen blifvit så hes, att han knappast kunnat tala; att han derefter ständigt varit illa sjuk ocn vid ankomsten till de kallare luftstrecken så försämräts, att-kapten; derom underrättad, slutligen tagit honom: akter ut och egnat honom en fullkomligt god omvårdnad. Isberg hade uppmanaticke allenast vittnet, utan äfven den öfriga besättningen att icke omtala för kaptenen att -plågorna i bröstet bärledde sig från den--undergångna misshandlingen, emedan Isberg då fruktade för ytterligare misshandling. Hr Carlstedt framstälde härefter. följande frågor till vittnet: Har Wibom för Busch omtalat hur det tillgick vid första uppträdet i Samarang. och dervid omnämt att . varit näsvis emot B. och våldfört sig å ho:.om? Svar: Nog. har-han flera gånger i min närvaro omtalat uppträdet, men aldrig nämt att.I, varit näsvis eller tagit emot sig. Har W. för B.omtalat hur det tillgick då B.: högg honom i armen med en knif? Svar: Ja på så sätt, att då W. vid ett tillfälle var satt att sköta rodret, hade kaptener först för någon förment försumlighet gifvit W. en örfil, och då W. derpå yttratt att det är förbudet att öfverfalla den, som slås vid rodret, hade B. i ondska med en knif huggit till W., så att knifven gått igenom kläderna, och tillfogat Wibom ett hål i armen, hvarifrån blod genast utströmmat och hvarpå B. tagit ner Wibom i kajutan och förbundit hans arm. För att vinna en bestämdare upplysning om karakteren af kapten Brogrens handlingssätt emot sin pesättning, anhöll hr-C.-att Busch måtte tillfrågas mruvida och på hvad sätt kapten Brogren våldfört rig med lifsfarliga vapen emot flera af besättningen; och berättade B. till en början i afseende å timmernan Ringholm, att B. en dag under sjöresan sett R. somma fram -på däck, blödande från ett hål i hufvudet och ett hål på armen, samt kaptenen följa efter 2onom med en rotting i handen, och hade R. sedan ,erättat, att då R. kommit i någon obetydlig ordrexling med kaptenen om ett arbete som R. förrättade werci kajutan, hade kaptenen fattat humör och slagit R. i hufvudet med en hammare, och då R. ryckt hamDLR AGES OSTAR ES RENEE