Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 2

Mitt öga har redan sagt mig att det är tant som behöfver mina råd. Det har icke bedragit er, Richard; det är verkligen jag., Vågar jag bedja tant stiga in hit? Doktorn förde majofskan in i biblioteket, och Jenny qvarstannade i salen. Hon sjönk ned på soffan och qvarsatt der orörlig som en bildstod, utan att våga andas. Minuterna föreföllo såsom sekler. Under det hon öfverlemnade sig åt alla sina pinsamma känslor öppnades salsdörren, och doktorns betjent sade åt en karl som steg in: Vänta här tills doktorn kommer ut. Den främmande karlen blef stående en stund; men då han tyckte att det dröjde för länge, vände han sig till Jenny med de orden: Kanske man icke kan få tala vid doktorn ? Han kommer strax. Bara det icke dröjer länge. Är det någon som är illa sjuk, så skall jag underrätta doktorn. Jag vet icke, men fröken bad mig komma snart med svar. Hennes nåd lär väl allt vara allvarsamt sjuk, fast man icke vill tala derom. Så var det också när professorn dog i våras. Hvilkcn hennes nå1d? fy ågade Jenny. Professorskan von Krug. I detsamma trädde majorskan och doktorn ut. Han gick fram till Jenny, sägande med ett hjertligt deltagande: Vi kunna med full säkerhet hoppas på en god utgång. Hufvudsaken är att hålla maJorskan vid en glad och lugn sinnesstämning, och detta vet jag fröken bättre än någon förmår. Ni är min medhjelpare, och jag räknar mycket på er. För -att få mamma frisk, tror jag mig kunna göra det omöjliga möjligt,, svarade Jennys