Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 3

ansträngning framtvingat-ettleende; men det ville icke lyckas, något som majoren Nkväl icke gaf-akt på. Som doktorn är kusin med Minnas salig far, är han slägt med oss, och dettarkan underhjelpa dina bemödanden, min kära Jenny, i fall du skulle. vilja fria.gjelf.--Å propos Minna; så var hon en riktigt fullärd coquette, och envis som syster Sophia; men nog tyckerjag det skall gå Sophie ända ner i stortån, när hon får veta att Minna är grefvinna. Förlusten af: hennes man och Albertines långa sjukdom Har väl böjt hennes högmod,, sade majorskan. Böjt, Sophie! Nej, min gumma lilla, dylika lynnen -kunna icke böjas, men väl krossas, Känner jag henne rätt, så är -hon sig fullkomligt lik. Någon tid förflöt; men Jennys glädje utgick icke mera ifrån hjertat. Visserligen skämtade hon i faderns närvaro, talade lugnt -och uppmuntrande med mvedren; men då hon var allena, kunde hon hela timmarne sitta och stirra framför sig. Baronen hade återtagit sina besök på Rönby om aftnarne; men undvek sorgfälligt allt sammanträftande med Bergström, Baronen märkte: snart. .att majorskan ofta såg matt och lidande ut; ehuru hon: smålog vänligt emot alla;— att Jenny var mera tyst; och när han noga. betraktade-den-unga. flickans blomstrande ansigte, låg detrett snödoft öfver rosorna, och i ögat.:stod att läsa — en hemlig sorg. En afton, när han kom till Rönby, det var i slutet af Juli, fann hanJenny sittande allena under lindarne på gården. Majorskan hade. följt med majoren ut på egorna för att se på slåttern och undfägna folket. i