Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 3

Och jag följer dig,, hviskade Jeuny red qväfd, röst. Ja du, min glädje och min tröst, skall visst följa mig; ren ser du, Jenny, pappa får icke veta att jag skall undergå någon operation. Han med sitt häftiga lynne skulle röra upp himmel och jord, samt öfverlemna sig åt en förtviflan och en oro, sor kunde iblifva menlig för hans helsa och äfven beröfva mig den återstod af lugn jag så väl behöfver. Icke heller vill jag att gossarne oroas genom denna underrättelse; utan jag skulle önska att du Jenny talade vid pappa, sade att jag icke är riktigt rask och att jag borde göra en resa upp till Stockholm, — Derigenom slipper pappa all oro; han har så mycket bekymmer ändå, att jag skulle riktigt göra mig förebråelse, om jag genom min sjuklighet ökade dem. Alltid densamma. — Altid uppoffrande dig sjelf för honom. Du goda, du älskliga Malin. — Och du, du skall behöfva lida så mycket. Majorskan kysste Jennys panna sägande: . Gud lägger ingen större börda på oss dödliga än vi förmå bära. -— Ser du, i grinden kommer pappa! han ser så glad och nöjd ut; laga så att icke din sorgsna blick förstör hans glädje. I nästa ögonblick slog majoren sig ned på en trädgårdsstol hos fruntimren. ,Jaså, Di sitta på tw man hand och sqvallra, sade ban. Nå, då passar det bra att jag för ögonblicket är försedt med nyheter. Huru låta de? frågade majorskan. Doktor Bergström lär återvända till Sverge snart och funderar på att göra ett besök här. Då kan Jenny utföra sin föresats att få honom: till man. : Å, kära pappa, det var du sjelf som ville arrangera den saken. Jenny hade med stor