Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 3

Sammanträdet inför magistraten i valerdningsfrågan. Vi meddela här fortsättning på vår redo görelse, för diskussionen och anföra till er början de yttranden, sm förekommo rörande hr Sehartaus andragande, efter dem vi redar anfört. Expeditionschefen Brandel bad, att med anledning af påståendet, att det vore de förutvarande myndig heterna, som borde besluta om nya elementers in rymmande, få erinray att det just hade tillgått.-så : afseende å den utsträckning af representantionsrätter hvarom är fråga. Frågan om valrätts medgifvan de åt nya medborgarekategorier har nemligen blifvi afgjord af de förutvarande myndigheterna, konung och ständer, hvarvid de utanför stående valmanska tegorierna, hvilkas rättigheter voro i fråga, derom på intet sätt åtspordes, Men, denna fråga vore nt lyckligen undanstökad, och det gällde. endast att be stämma sättet att utöfva den valrätt man fått sig tillerkänd, och då borde det väl benäget tillåtas äf ven de nytillkomne yalmännen att hafva ett. ord med i laget, hvarföre sådana yrkanden, som gingc ut på att frånkänna dem denna deras rätt, icke hel der kunde vinna något afseende. Det vore emellertid temligen svårt att afgöra hvad det yrkande, som här blifvit å grosshandelsklassens vägnar framstäldt, egentligen hade att-innebära. Hrr Schartau och Schvan hade båda talat å grosshandelsklassens vägnar; men det förefunnes en väsentlig skilnad mellan hvad den ena och andra uttalat såsom varande grosshandelsklassens önskningar. Hr Schwan hade endast talat om klassens anspråk att få yttra sig i frågan. En sådan begäran skulle säkerligen icke af någon blifvit bestridd, om den ej kommit för sent. Det hade: säkerligen ej förmenats grosshandelsklassen. att få gifva sin mening tillkänna om frågan :i allmänhet, om en begäran derom blifvit i början af ärendets behandling framstäld, och ej heller har det kunnat vara klassen förment att på förhand innan ärendet förekom till afgörande, inom sig taga komitåns betänkande i öfvervägande och om detsamma yttra sin mening. För att få tillkännagifva och söka göra gällande densamma hade således grosshandelsklassen icke ens behöft framkomma med sitt anspråk, för att derigenom föranleda de valberättigades återsändande med oförrättadt ärende, Och hvartill skulle det väl leda, om denna, af inga giltiga skäl motiverade, begäran nu villfores? Om några veckor skulle grosshandelsklassen vara färdig med sitt utlåtande. De valberättigade blefve derefter ånyo kallade för att taga ärendet i öfvervägande; men dervid uppträdde t. ex. en ny klass och yrkade att i sin tur få frågan till sig hänskjuten. Sådant kunde icke förvägras, ty ett prejudikat vore redan gifvet, och det kunde sålunda på detta sätt fortgå alla klasserna igenom, och frågan: undanskjutas ända tilldess riksdagstrumpeten ljöde, utan att någon ny valordning för hufvudstaden hade kommit till stånd. Sådan skulle följden blifva af det grosshandelsklassens-anspråk, som hr Schwan framburit.. Hr Schartau hade deremot yrkat något helt annat, nemligen hela frågans hänskjutande till samtliga klasserna, för att af dem afgöras. . Hr Schartau, hvars. befogenhet att tala å grosshandelsklassens vägnar talaren icke ville bestrida, hade likväl ej styrkt sig ha erhållit något uppdrag af samtliga klas-erna. Talaren yrkade således, att hr Schartaus framställning ej måtte föranleda till någon sådan åtgärd, som kunde föranleda frågans undanskjutande. Hr Schartau hade för öfrigt framställt sitt yrkande endast för den händelsen, att de valberättigade ej kunde om ändringen öfverenskomma, och det hade derföre varit tids nog att framställa detsamma när sig visat, att någon öfrerenskommelse ej kunde bringas till stånd. Talaren upptog derefter och ådagalade orimligheten. af den invändningen, att såsom öfverenskommelse endast kunde anses det, hvarom de valberättigade blefve enhälligt öfverens. Orsaken, hvarföre srundlagen talade om söfverenskomma, ej om besluta, vore den, att de valberättigades öfverenskommelse ej blefve till beslut förr än den blifvit af:konungen sanktionerad. Måste det icke förutsättas, att . hvarje församling olika meningar. skola finnas, men har icke, det oaktadt, en öfverenskommelse blifvit oragt till stånd då man utrönt hvad som är majoitetens mening och minoriteten fogar sig efter densamma. Grundlagen talar alldeles icke om någon ;nhällighet, och talaren trodde, -att äfven i det fall, lå minoriteten icke fogar sig, utan söker en ändring, som ej vinner afseende, så måste en öfverenskomnelse anses vara åvägabragt.Man kunde således cke frånkänna denna församling rättigheten att geiom röstmajoritet öfverenskomma. Skulle dervid omröstning ifrågakomma, blefve det tids nog att då öfverlägga om sättet för densammas verkställande, och talaren yrkade derföre,-att man borde öfvergå ill pröfning af komitens betänkande: Grosshandlaren Hjerta ville visst ej bestrida det hr Schartau erbållit något uppdrag af grosshandelsklassen, att göra den framställning han gjort; men då let här gäller andras rätt, måste man tillse attlaga ormer iakttoges och derföre äfven öfverväga hvad sjelfva det uppdrag, om hvilket hr Schartau talat, nade att betyda, och om de, som detsamma meddeat, kunnat anses dertill berättigade. Detta bestred ir Hjerta på den grund, att i den annons, som kalat grosshandelsklassen till det. ifrågavarande sammanträdet, hade endast talats om en förberedande ;fverläggning i valordningsfrågan, men alldeles icke unnits någon antydan, att något slags beslut i ämnet, vare sig om en framställning eller om något anat, der skulle fattas. Hade detta varit händelsen, skulle säkerligen ett långt större antal af klassens 3 å 400 medlemmar ha infunnit sig, än som nu blef allet, då man af anonsen måste sluta, att blott eti samspråk orm saken skulle ega rum. — Någon bordäggning, hvarom hr Schwan talat vore här ej ifråga, stan: förhållandet vore detsamma som när uti ettrikstånd, der en af utskott beredd fråga vore före till af-: sörande, en ledamot begärde en ny remiss. Huruvida n sådan skall medgifvas, måste då af de närvarande fgöras. Klasserna vore här visserligen icke egentlisen att betrakta såsom något utskott, men frågans vänskjutning till dem. vore likväl ett öfverlemnande ef densamma. till annan eller sandra körporationer än len församling, som en gång fått henne omhand, och let vore således på denna. församling det .ankomme utt medgifva eller förvägra ett sådant frågans öfveremnande till annan eller andra korporationer. Hvilka rister som än må förefinnas i den grundlagstext, om man här hade att tillämpa, trodde talaren dock utt densamma i denna: fråga: vore fullkomligt tydlig. Den berättigar nemligen i andra mom: af 14 de alberättigade uttryckligen att; om ändring. i valsätet öfverenskomma; men lagstiftaren har likväl på amma gång varit nog liberal ätt, för den händelse le valberättigade icke finna sig föranlåtna sålunda semensamt öfverenskomma om en ändring af valsätet, medgifva åt klasserna att hvar för sig öfverenskomma om. ändring i sättet att utöfva den rätt, som lenna samma klass tillkommer. Detta framgår enelt och klart af grundlagens ord, och män behöfver åledes icke söka efter någon krångligare; tydning. )ch då härstädes de valberättigade gemensamt besluatiätt förändring skulle ske; och gemensamt gåtb i örfattning om åvägåbringandet af en öfverenskomnelse, hurudan denna: ändring skulle blifva, kunde let således i här ifrågakomma att kl na skulle yr te bären te an et