Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 3

hans yttrande gälde i allävänhet osh icke blott för han egen person, Magister Sohlman förvånades så mycket mer deröfver ätt Hågöh kunde ifrågasätta församlingens befogenhet att antaga eller förkasta komitebetänkandet, då de närvarande, till följd af magistratens kallelse, just för detta ändamål tillstädeskommit. Mot hr Schartaus tolkning af ordet vöfverenskommap i den nya grundlagsparagrafen invände tal. att i hela denna paragraf fitines ej taladt om att besluta, utan blott om öfverenskominelse sotn skall underställas K. M:ts sanktion. Något så originelt förslag, som att samtlige de närvarande skulle vara fullkomligt ense om sitt beslut, för att deråt gifva giltighet, bar iian aldrig hört framställas, utom. såsom tal. ville påminnå sig, på de. polska riksdagarne. Underligt vore emellertid, om man nu ville tvärt aforyta den en gång inslagna banan. Magistraten hade vid frågans första behandlig två vägar att följa, nemigen att antingen vända sig till.samtlige de valberättigade eller till klasserna; den förra vägen valdes; troligen emed n magistraten dels riktigt fattad, att iden i den nya valreformen just var ett frångående af det föråldrade klassväsendet, dels visste att åtskilliga af de nya valberättigade icka: tillhörde någon särskilt klass, dels hyste grundade farhågor att olika besltt möjligen kunde blifva fattade inom hvarje särskilt klass. Den då sammankallade församlingen öfverenskomm, att en förändring i hufvudstadens representationssätt var af bebofvet påkallad, och utsåg en komite för frågans vidare granskning, och hvars betänkande skulle till församlingen öfverlemnas för vidare öfver nskominelse. : Någon annan än denna församling har alltså icke befogenhet att besluta rörande detta betänkande. Att enligt hr Schartaus. mening öfvefehskomma om den ena punkten i betänkandet.;men icke om den andra, vore ett eget förfarande. För öfrigt anhöll tal., att få instämma i det. vältaliga yttrande, :som dr Schwan afgaf den 25-Aug., och hvari han då förordade frångående af klassväsendet, för hvilket endast egoismen ligger till grund. De -särskilta klass-sammankomster, som i denna vecka varit hållna, hafva varit ytterst fåtaligt besökta, och de opinioner, som dervid uttalats, ytterst tvetydiga; och härigenom bevisas nogsamt att hlastctnin sjelfva känna med sig hurt politiskt utlefvade de äro. Det är icke heller hos dem som magistraten bör söka något stöd för sin hållning i denna fråga; behöfver magistraten ett sådant stöd, känner -hon sig svag-osh tveksam, så må hon hålla sig till den opinionsyttFing, som uttryckes af den nul agligen hitkallade församlingen. Expeditionssekreteraren Brandel . protesterade -högligen mot hr Schartaus yttrande om obefogenhetefi kos den närvarande församlingen att antaga eller förkasta komitgbetänkandet. Magistraten -har för. detta. ändamål. kallat de valberättigade och -harej gjort det utan grunder, då den ej kän frångå sin redan beträdda väg; lika litet som de närvarande infunnitsig i ogjordt väder. Ehuru hrSchartau icke anfört ringäste skäl till stöd för sitt påstående orh obefogenheten, ansåg sig tal. dock icke hafva. bort-stillatigande förbigå detsamma. VidfAhr Schartaus bemödande, att rycka frågan till behandling inom klasserna, vöre att taga i betraktande dels den formella sidan af säket och dels hufvudsaken sjelf. I förra afseendet eritirade tal., att visserligen dels hr Schartau å grosshandelssocietetens vägnar och minuthandlaren Brinck. utan uppdrag af sina yrkesbröder, framstält yrkahde om frågans behandling inom klasserna, men att något sådant yrkande ännu icke afhörts fråfi andra klasser; Och man kan ju tänka sig! att en eller flera bland dessa klasser alldeles icke vilja ha frågan på detta sätt, behandlad. Något annat afseende bör således omöjligen kunna fästas vid hrr Schartaus och Brincks ifrågavarande yrkande, än möjligen att grosshandlarne böra. få tillfälle att särskilt ytfra sig i frågan. I afseende på sjelfvå bufvudsaken trodde talaren ej att denna vigtiga och skytdande frågas snara af: görande skulle befordras genom hr Schartaus förslag att låta klasserna behandla densamma. Olika: beslut kunna inom de särskilta klasserna uppstå, och inom hvarje klass kunna många olika meningar göra sig gällande, hvarigenom frågan blott skulle invecklas och resultatet af hela förfarandet blifva splittring och tidsförlust,. samt att frågan kanske till slut ändå stode på samma punkt. Skulle frågarn klassvis afgöras, måste äfven de nya kategorierna klassvis höras, hvilket visserligen kan åke; men dertill fordras ordnande bestämmelser och föreskrifter, hvilka; uppgjorda af magistraten, måste underställas K. M:ts sanktion, hvarigenom en ytterligare tidsutdrägt uppstode, oberäknadt svårigheten att rättvist afgöra huru-stor rösträtt de nya kategoriernia, kollektift taget, börde ega i förbållande -tillde gamla... Svårt torde--också vara satt besvarar detspörjsmålet, huru ömröstningen inom de. nya klasserna skulle verk: ställas, pr capita eller annorledes. Säkert är att.många olägenheter. och. dröjsmål skulle uppstå derigenom, att man för en speciel fråga bildade och oktrojerade nya klasser. Både för det bristande i formelt fseende och för det elycksdigra i saken. motsatte. sig således tal: hr Schartaus förslag. ! Hi Hjerta-ansåg sig böra ådagalägga, att hr Schartaus invändningar mot den: närvarande