Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 3

POSTSKRIPTUM. Sammanträdet inför mägistratön i Valordnivgsfrågan. Till dagens.sammanträde hade infunnit sig ett vida större antal valberättigade än den trånga rådbussalen kunde rymma. Förhandlingarne leddes af justitieborgmästaren Holm såsom ordföratides Sedan komitebetänkandet öch reservationerna blifvit upplästa, anförde lektor Bergius bevis för sin egenskap af valberättigad, fastän han icke blifvit på listan bland dessa upptaen. a Grosshandlaren Schartau, som förklarade; det han, yttrade sig såsom ordförande för grosshandelssocieteteri och på dentiäs vägnar, ville först granska huruvida den sammankallade församlingen egde befogenhet att fatta något beslut i frågan. :Enligt lydelsen i den nya grundlagsparagrafen, egde de valberättigade väl att nöfverenskomma; ochhade på detta sätt öfverenskommit om Hedsättandet af en komitå för frågans beredande; men egde. derföre ej rätt att genom majoritet fatta beslut. Kan församlingen . öfverenskomma t. ex. derom, att omedelbara val skola införas, så hade talaren ingenting deremot, men derest ej fullkomlig enhet kan åvägabringas, upphör församlingens kompetens. I afseende på den frågan; huruvida valen skola se pr capita eller klassvis efter en graderad röstskala, är det tillräckligen kändt, att de valberättigades åsigter äro delade, och talaren bestred alliså församlingens rättighet att derom besluta. -Hänskjutande till magistraten att yttra sig rörande denna framställning, begärde talaren besvärshänvisning för den händelse att magistraten skulle anse velorsmlinfees majoritet ega. befogenhet att fatta något beslut: Lektor Bergius sökte vederlägga de af hr Schartau uttalade åsigter. En sådan mening som den, att intet beslut skulle kunna fattas utan fullkomlig enhällighet bland en församling af omkring 1000 personer, ansåg han alltför besynnerlig och onaturlig för att ens behöfva bemötas thed hågöt inkast, ty skulle denna grundsats i allmänhet göra sig gällande, skulle aldrig något beslut kunha fattas rörande -allmänna ärender, der-åsigterna sällan fullkomligt stämma öfverens. Hvad: åter beträffade hr Schartaus yrkäånde, att frågan skulle, hänskjutas till klassernas äfgörande och att dessa skulle såsom förmyndare taga saken omhand, fästade talaren uppmärksamheten derå, alt äfven de nya valberättigade, som icke tillhöra de gamla klasserna, borde hafva någon del i beslutet; och faSstän.-han-iekevar bemyndigad, att föra deras talan, ansåg han sig kunna påyrka denna deras. rätt. samt också begära besvärshänvisning; för den händelse magistraten skulle fatta något deremot stridande beslut. Handlanden Brinck trodde, att den senaste talaren missförstått hr Schartaus mening, som icke-kuride vara någon annan-än alt äfven denya kategorierna böra ha rätt -att deltaga i beslutet, men icke bättre rätträn de gamla. Under åberopande af ordalydelsen i 2 mom. af 14 f-riksdagsordningen, instämde talaren med hi Schartau; äfven i hatis begärati om besyärshänvisninge .....n. —7 . Hr Schar!au ville hevisa att hans åsigt, det ett fullkomligen ehigt beslat erfordrades för att göra församlingen kompetent; icke vore orimlig; en ännu större (2?) församling än den närvande beslöt ju enhälligt att en komitå skulle i ärendet tillsättas; -och det: vore såles les icke otänkbart att man kunde enhälligt öfverenskomma om 7 ev del af frågan, såsom införandet af omedelbara vals. De nya wvalbes rättigade böra visst icke uteslutas från deltagande i beslutet; angående formen för-detta deltagande ansåg sig dock talaren ioke-behörig att yttra sig. , För öfrigterinrade ban derom, att. alla reformer, såvida de icke skola på .revolutionär väg vinnas, måste af de gamla institutionerna medgifvas, och det tillkommer alltså här de gamla klasserna att sjelfva besluta om de eftergifter. de finna.sig böra göra. I den närvarande församlingen finnas dessutom kanske många obehöriga att yttra sig i ämnet, ja att vid öfverläggningen närvara. (En pik åt tidningsreferenterna.) Hr Bergius ansåg öfverflödigt att upplysa en så sigtsfull man som hr. Schartau om det advokatoriska i hans yttrande.angående-beslu-; tens, enhällighet. -Vid förra. sammanträdet. beslöt. man blott. tillsättandet af en: komitå; det var för alla klart att en sådan måste taga frågan under behandling, och ingen kunde vara så oförnuftig att önska hennes-omedelbara afgörande. Men lika rimligt vore att vid en så vigtig, så många intressen vidrörande fråga vänta fullkomlig enhä:lighet i Hufvudsaken. Beträffande sättet för frågans afgörande, ansåg talaren att magistraten omöjligen kunde annat än fortgå på den bana, som hon redan vid första sammanträdet utstakat, då hon tillåtit .de närvarande att gei nom omröstning per capita vidtaga de åtgär; der; som rföranledt detta sammaifräde. Tä! laren yrsade alltså att-komitebetänkandet äf-. ven måtte pr capita antagas eller förkastas: De bland de närvarande, som ej på annät sätt. kunde styrka sig tillhöra de nya valberättigade ;kategorierna, kunde för tillfället få göra detta medelst intyg af två för magistraten kända personer. ; kt POET MORYTENERA I Ye 5 BET a il FEN