Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 3

ursinnig blick på den unga grefvinnan, emedan hon klart insåg, att om hon i öfverstinnans närvaro bestrede hennes uppgifter, skulle deraf endast uppstå en ny, för Henne och Albertine ännu skandalösare historia. Öfverstinnan deremot såg flat ut, och Albertines kinder betäcktes med en rosensky. Man utvexlade några få ord om likgiltiga ämnen, hvarefter öfverstinnan tog afsked, för att i samråd med sina sqvallersystrar uppgöra kommentarier till hvad hon hört. Efter hennes aflägsnande inträdde en tystnad, som för. Albertine innebar något tryckande. Hon kände att emellan modren och kusinen skulle en förklaring ega rum, som blefve allt utom behaglig. Ehuru Albertine icke älskade sin mor, utan tvärtom i sitt hjerta gömde en känsla af bitterhet emot henne, hade hon af naturlig instinkt en obenägenhet att åhöra ord, som voro sårande för denna mor, i hvars närhet hon: frös. Minna och professorskan betraktade hvarandra några ögonblick, liksom de velat tvinga den ena den andra att sänka blicken. Slutligen bröt Minna tystnaden. Hon lutade sig något tillbaka mot softkarmen, sägande; Att jag nyss lät presentera mig såsom systerdotter till er, min. fru, härflöt endast och allenast af aktning för Albertine, emedan min föresats var att grefvinnan Stormhjelm lika litet skulle kännas vid någon slägtskap med er, som ni ville erkänna Ekeborgs dotter. för ert systerbarn, -— Slumpen har fogat annorlundaå, och emellan den harm, ert uppförande mot mig har gvarlemnat i mitt hjer:a, reser sig min kärlek till Albertine och gör mig vanmäktig att löna er med samma, mynt. Ni skulle önska, liksom jag, att vi aldrig sammanträffat; men ext eget sjelfrådiga handlingssätt mgd Stormhjelm och: Albertine tvingar