Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 3

Ännu en gång om Figaro. Vi införa här nedan vår referents svar på den i går meddelade insända uppsatsen, och ehuru. vi ogerna vilja afskära en sakdiskussion, äfven om den skulle föras med något större hetta än ämnet på något sätt kan föranleda, synes det oss verkligen, som skulle nu tillräckligt vara yttradt öfver den sak som är i fråga. Vid läsningen af gårdagens Aftonblad öfverraskades referenten af att ännu en gång se sig uppvaktad af insändaren hr X. med en andra uppsats, till svar hvarå följande rader lemnas: Ref. har en gång i dess sammanhang citerat det omdöme om uppfattningen af Figaros rol, som står att läsa i Beaumarchais egna skrifter, och huru mycket ins. än må smäda detta citationssätt, samt i stället afklippa, utesluta och åter upptaga den söndersargade meningen, för att få den att passa in i ett stycke de sa fagon, ämnar ref. icke dertill äterkomma, då detta omdöme är klart och oförtydbart för en hvar, som kan och vill förstå det, och sålunda res questionis ligger i öppen dag; men ins. säger sig vilja påpeka det fullkomligt okritiska i att som bevis på en rols karakter citera första repliken. Denna icke så litet försåtliga insinuation besvaras dermed, att då ref., som ofta varit i tillfälle att närmare och utförligare yttra sig om Figaros rol, vid omnämnandet af den senaste innehafvarens framställning deraf, tillät sig, jemte ett mera generelt ordande om de erforderliga egenskaperna derför, äfven en speciel anmärkning emot utförandet af just denna första scen, han ock, helst när han hade att göra med en sådan motståndare som hr X., ej ville ett ögonblick dröja med anförandet äfven af ett specielt bevis för ån: märkningens befogenhet, och om detta bevis ej lemnar rum för någon habil mångtydning eller förvrängning, så måste detta bestämdt vara Beaumarchais fel.