Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 2

behof af att öfvertänka huru hon borde handla, om hon skulle resa eller stanna qvar; allt detta förmådde henne atticke fortsätta brunnsdrickningen den dagen, utan att i stället återvända till sin boning. Icke ett ord hade mor och -dotter vexlat i anseende till mötet med Minna och grefven. På Albertines ansigte hade detta möte likväl gvarlemnat ett uttryck af glädje, som upp lyste det eljest så sorgsna uttrycket deruti. Uppkomna på deras rum, hade professorskan inneslutit sig i sitt och Albertine krupit upp i ett soffhörn med en bok, i hvars läsning hon snart fördjupade sig. Ett par timmar efter brunnsdrickningens slut finna vi grefven och grefvinnan Stormhjelm i den senares li!la kabinett, uti den boning de hyrt sig under brunnsterminen,. Grefvinnan sitter tillbakalutad i en emma och insvept uti en med spetsar, band och broderi garnerad hvit pegnoir. Det svarta håret är uppfäst med utsökt smak, så att hela rikedomen af ymniga flätor faller i ögat. De små fötterna, instuckna i ett par sammetstofflor, hvila på en kudde, och bon leker med ett visst sjelfsvåldigt Kkoketteri med en utsprucken törnros, hvars blad hon afplockar ett och ett i sender. Grefyven går af och an på golfvetien synbart uppretad sinnesstämning, hvilken icke tyckes göra det ringaste intryck på den unga grefvinnan. Hon fäste emellanåt sina bruna ögon på honom, men med fullkomlig likgiltighet, Sr Min vän, sade hon gäspande, har du snart slutat din harang? Jas försäkrar ait den verkar på mig som en sömndryck. Kan du säga mig hvad dy med allt detta ordande åsyftar? Sannerligen om jag förstår ett enda ord deraf. Du förefaller migssåsom en tra