Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 2

den lika rösträtten, har man rätt ofta hört och sett hänsyftningar af detta slag från det partis sida, som med motvilja skulle se menniskovärdet erkännas stå öfver penningevärdet. Hvad innebära väl nu dessa insinuationer? Jo, ett stags förständigande till de valberättigade, att vid valfrågans pröfning icke följa sin egen öfvertygelse om hvad som är lagligt och hvad som är rätt, utan endast ropa bifall till det som förmenas vara högsta maktens önskningar. Men hvartill skulle det då tjena att de valberättigade toge någon befattnirg med valordningens uppgörande, om de dervid endast skulle följa vinkar och fingervisningar från högre ort? Vore det då icke vida enklare, att regeringen direkte och utan alla omgångar oktrojerade den valordning hon önskade införd? Nu stadgar grundlagen dock lyckligtvis icke något sådant, utan hon säger tvärtom, att stadens valberåttigade invånare skola om ändring af valsättet öfverenskomma, och dermed torde också vara sagdt, att hvar och en bland de valberättigade skall följa sin öfvertygelse om hvad som är rätt och för samhället nyttigast. Också tro vi icke, att någon svensk man skall af sådana skrämskott, som dem vi här omtalat, låta afhålla sig från att fritt och ärligt säga sin mening och afgifva sin röst efter bästa förstånd och samvete.