Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 3

henne i. ett tyst vanrykte — ett obeskrifligt välvilligt bemödande i våra kristna tider! Så förvända äro våra moraliska begrepp, att vi utan sköggan af samvetsqval upprepa hvad vi höra om vår nästa, äfven om de af oss upprepade ryktena innebära ett angrepp på dennas heder, Följande morgon, när sällskapet var samladt, inträdde professorskån och Albertine i salongen. En stor del af brunnssällskapet utgjordes utaf umgängesbekanta med den stolta professorskan. De fresta helsade kallt på henne och Albertine samt skyndade förbi. Andra åter låtsade icke se dem, endast några få nalkades såsom gamla bekanta, Ibland de senare var grosshandlare Ekströms fru. . Hon. hade alltid varit förbisedd af professörskan och behandlad med en viss nedlåtenhet.Hon talade länge och vänligt med dem, ehuru hennes håds svar voro korta och hela hennes väsende högdraget. Jag får förbereda herrskapet på att grefve Stormhjelm med grefvinna besöka brunnen och troligen infinna-sig här i dag, sade fru Ekström. Jaså, blef hennes nåds svar. Med hyem är han gift 2 Det vet ingen. Albertine hade nu druckit sitt vattenglas, och man promenerade fråm igenom salongen. Den unga flickans hela utstende var sjukligt. Det fanns intet spår. mera af den friska, blomstrande Ålbertine. Man läste i: hvarje drag att hon genomgått en svår sjukdom. Just som de vandrade fram emotingången, syntes i dörren ett ungt par, Helt och hållet svartklädda. Åsynen af dem fastnaglade hennessnåd på, platsen. och framkallade. detta utrop af Albertine;Minnal hvilket af det unga fruntimret vid grefvensarm besvårades med ett: pAlbertine, hvarefter hon lösgjorde sig från