Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 2

lagar. Ack! jag glömde ett: att, om äfven sossen genom sina kunskaper kan lyckas iöja sig till en bättre och mera aktad samvällsställning, flickan icke kan det, såframt hon icke genom en man lyftes upp. Dygder, bildning, kunskaper och geni förmå icke göra trädgårdsmästarens dotter till annat än en flicka, den man alldeles icke anser vara berättigad, till inträde bland bildade menniskor. Hon utgör en stackars utstött varelse, som genom sin uppfostran trädt ur den krets, hvaruti hon blifvit född, utan att dörrarne, som leda till den bildade verlden, för henne öppnas. — Genom sin uppfostran, medveten af sitt andliga värde, skall inom henne födas en inre obelåtenhet med den verld, som icke i någon krets ville emottaga -henne. — Hvilken orättvisa begår icke samhället ständigt emot qvinnan! Hvartill gagnar henne väl en tänkande själ, ett varmt och hängifvet hjerta? Hon är ju ändå dömd att blifva en slaf, hvars hela värde och oberoende skall korama ifrån mannen. Man säger: Gif qvinnan,uppfostran, Hvartill tjenar den väl henne, såsom det nu är. Mannen vill icke räkna henne tili en på lifvets fördelar lika berättigad varelse som han. Nej, hon är omyndig, hon är ett barn, såframt bon icke förenar sitt öde med hans och derigenom kan blifva värdig några små fördelar. Det ligger något föraktligt, mensklighet n ovärdigt, i den rol mannen, uti sin allt uppslukande sjelfförgudning tilldömt qvinnan. — Men hvartill tjenar det att tala derom! Mitt arma barn blef blott ett af de tusende exempel på, att om qvinnan är född af folket och in aldrig så väl uppfostrad eller rikt utrustad af naturen, är det för henne omöjligt att. genom sina själsgåfvor lyftas öfver den krets, hvaruti hon är född. Den okunnigaste, den lumpnaste qvinna, tillhörande en bättre samhällsklass, skall det oaktadt med en förnäm