Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 2

heterna, hvilka förklarat skeppet i egenskap af slafhandlande för god pris. Guvernören på Reunion skickade, då hn förnummit Charles. Georges öde; kapten Bridet med 5Turquoise till Mozambique. Denne, som naturligtvis gick ut från franska åsigter, fann kapten Rouxel alldeles utan skuld, samt utverkade att skeppet skickades till Lissabon, för att der afgöra saken. Det inträffade den 16 Augusti i mynningen af Tajo. Auktoriteterna uppfattade nu saken så, att den vore af en rent juridisk natur, och att det i Mozambique fälda utslaget endast kunde varda uppbätdt genom en öfverrätters dom, Franska regeringen vill deremot icke erkänna portugisiska domstolarnes behörighet i detta mål, då befälhafvarens papper varit i ordning. Den fordrar. derföre icke blott skeppets utlevererande, utan derjemte skadeersättning för redarne och besättningen. Fransmännen påstå derjemte och vilja söka leda i bevis, att portugisarne gjort försök att sticka det på Tajo liggande skeppet i brand. Huruvida nu detta påstående är grundadt eller icke, kommer den domstol, der målet är afhängigt, att afgöra. Men fransmännen ha ej velat afvakta detta, utan ha, för att gifva sina fordringar mera eftertryck, afsändt tvenne krigsskepp till Tajo. Den portugisiska regeringen, hvars ståndpunkt i denna sak är densamma som Englands, lärer väl svårligen och endast i yttersta nödfall låta förmå sig att ge efter. Portugisarne ha dessutom här för sig den omständigheten, att detta franska emigrantskepp icke är det första, som varit utsatt för olycka i de afrikanska farvattnen. För icke längesedan anmäldes, att ett franskt emigrantskepp lade till på Madagaskars vestra kust för att upptaga utvandrare, men att den stamchef, som utfäst sig att leverera dessa, några dagar förut sett sig nödsakad att gripa till flykten, och att deinfödde, då skeppskaptenen kom i land, dödat först denne, derpå besättningen och slutligen bränt upp skeppet. Hvilken satisfaktion franska styrelsen på Reunion tagit för denna gerning, har ännu icke kommit till vår kännedom. Franska pressen har öfver händelsen iakttagit. en anmärkningsvärd tystnad; de officiella bladen ha endast ifrigt yrkat på ett snart afgörande af de klagomål, som anförts emot drottning Ranavalo. Vi vilja härvid i allmänhet anmärka, att Frankrike skadar sin egen sak, då det på dessa farvatten såväl hos de infödda. som hos engelsmän och portugiser gör sig förhatligt genom bedrifvandet af en rörelse, hvilken af dessa ej betraktas annorlunda än såsom en -menniskohandel. Det förhåller sig med den afrikanske negern som med den råe engelske sjömannen eller den misstänksamme portugisiske -kolonialtjenstemannen. Deras begrepp äro nemligen ej nog skarpa och teoretiska för att i alla förekommande fall kunna känna och erkänna den ytterst fina gräns, som fransmännen nyligen uppdragit emellan negerhandel och negeremigration, —A— ARE