Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 2

I skolen förlåtne varda, säger skriften, och inför dess läror ödmjukar jag mig. — Se här min hand. — Låt den sorg, ni hopat öfver mig i er obetänksamhet lända er till lärdom, så att ni ena gång i edra söners hjertan må inprägla aktning för oskulden och dygden, hvarhelst den finnes. I förnäme män, visen ert adelskap genom andra mandater, än att sprida sedeslöshet och moraliskt elände inom de lägre klasserna, Huru vill ni hos folket, nationen, återfinna hederskänsla, dygd och aktning för de svagare, då de, som stå öfver dem, icke gifva exempel deraf. Massan styres af sina instinkter och blifva icke dessa, genom föredömen af de upplysta och bildade, riktade till det goda, skola dessa instinkter en dag urarta och uppsluka hela samhället. Gubben tryckte baronens hand och gick. När Bergström kom ut från hottellet, styrde han. sina steg till doktorns boning. Är min son hemma? frågade han betjenten. Nej, icke ännu. Nåväl, jag skall vänta på honom; och härmed gick gubben in i biblioteket. Klockan omkring tre inträdde doktorn och fann sin far sittande fördjupad i läsningen af tidningarne. Med ett uttryck af både kärlek och ,vördnad helsade Richard på henom. aJag hade behof af att träffa dig, Richard, sade gamle Bergström, qvarhållande sonens hand i sin och bliekande honom i ögonen med ett uttryck af ömhet. Vet du, min son, hvem jag i dag träffat ? Nej, min far. Pappa ser upprörd ut. Jag har träffat Silfverkrona. Ah! och åsynen af honom har framkallat väppas vrede. Ja, jag förstår hvad pappa nåste erfara; ty då jag återsåg honom, erfor ag en känsla af bitter harm; dock finnes