Aftonbladet – 13 oktober 1858, sida 3

undvika att falla fattigvården till last, lärande sig n gång att inse bvad erfarenheten i alla tider dess atom till öfverflöd konstaterat, att hvar som helst i ri nan genom arbetsamhet och sparsamhet kan draga sig ram på en obesuten torfva, lika väl som i Dalarne Att regulera eganderätten till dessa smärre besittningar på sätt nu gällande författningar förmå, blott inom jordafsöndringarnes område, och det ändock med inskränkning i tiden, vore, om än sistnämde försehåll upphäfdes, i så måtto obilligt, att egaren derigenom beröfvades den rättighet till deltagande i alla amfundåförhållanden, som hemmantalet medför, och hvilken för mången eger samt för alla borde ega ett sanska högt värde. Jag kan derföre icke annat än :; underdånighettillstyrka nådigt bifall till bondestånlets underdåniga framställning att, med upphäfvande if de i kongl. förordningarne den 13 Juli 1853 och den 20 Juli 1855 tillkomna kontroller, svårigheter och örbud för hemmansklyfning, kongl. förordningen derm af den 19 December 1827 mätte åter försättas i 3sällande kraft, endast med den ändring i 5 af 1 kap., som tillkommit genom kongl. kungörelsen den 14 November 1829, Då således alla de senare föreskrifterna omm mini num af mantal, om undersökning af nämnd rörande vesutenhet, om förbud mot uppbud och fasta, kungösande af åborätt och skattskrifning å obesutna hemmansdelar skulle, enligt min åsigt, komma att försvinna, kunde det numera endast blifva fråga om, huruvida på förhand någon anstalt behöfde vidtagas ör att sätta domaren, eller i afseende: på kronohemnan konungens befallningshafvande, i tillfälle att oröfva besutenheten å hemmansdelar, på hvilka, såsom obesutna, anspråk om lösen väckas. Attför detta indamål bibehåRa de i 1853 års författning föreskrifna indersökningsnämder, hvilka, enligt hvad en och annan wf konungens befallningshafvande uppgifvit, icke ega let bästa anseende för opartiskhet, omdömesförmåga xch stil, måste jag afstyrka. Att i deras ställe, såsom nu blifvit föreslagit, tillskapa nya auktoriteter med en andtmätare till ordförande och tvenne medlemmar af socknenämnden till ledamöter, vore måhända ej bättre. För detta ändamål skulle riket indelas i distrikter, stt för hvar ländtmätare, oaktadt dessas antal är bestämdt, och inom sitt distrikt blefve landtmätasen högsta auktoriteten i fråga om besutenhet, enär ofter förslaget han derom skulle ega afgörande rösten, huru i rena landmäterifrågor, hvilka han ännu bättre bör förstå, landtmätare kan öfverröstas af sina begge gode män. En sådan rikets indelning emellan landtmätarne i besutenhetsdistrikter skulle jemväl, fruktar jag, bana väg dertill, att inom hvar sitt distrikt landtmätaren komme att få uteslutande eller företrädesrätt till handläggning aflandtmäteriförrättningar, till skada för allmänheten, som nu eger anlita hvilken landtmätare inom länet den har förtroende till. Detta skulle äfven slutligen, efter hvad jag förutser, medföra den påföljd, att när nu landtmätaren hade blifvit ett slags statstjensteman med distrikt, hvars befattning naturligtvis vid afgång skulle återbesättas af konungens befallningshafvande eller af öfverdirektören vid landtmäteriet, så skulle han äfven förses med lön af statsverket, åtminstone med någon lönefyllnad i hvad hans inkomster af förrättningar ej ville räcka till för hans bergning, hvilket oftast komme att inträffa i den mån han för bristande skicklighet. eller redlighet saknade förtroende af allmänheten ; och staten, som redan nu allt för mycket är en försörjningsanstalt för mindre dugliga tjenare, finge då till dessa en tillökning af landtmätare. Härtill torde den agitation, som tid efter annan förnyas, för rikets indelning i landtmäteridistrikter, i grunden syfta. För min del hyser jag den öfvertygelse, att, när talan om. lösen af en hemmansdel för obesusenhet väckes, domaren eller konungens befallringshafvande icke mera nu, än före år 1853, är i behof af någon på förhand: bestämd auktoritet för att erhålla intyg om besutenheten, utan bör kunna efter omständigheterna förelägga käranden att derom anskaffa bevisning samt pröfva dennas beskaffenhet, hvarföre i intet hänsecnde någon nämd för detta ändamål synes mig behöfva genom författning organiseras. Huru än bondeståndets förevarande underdåniga framställning föröfrigt må af K. M:t afgöras, är jag med kollegii öfrige hrr ledamöter fullkomligt jense om skadligheten af det tillägg 8 mom. i 1 af kongl. förordningen den 13 Juli 1855. Det var således ej nog att ett begrepp om besutenhet blifvit faststäldt; att en hemmansdel uppfylde vilkoren derför, och att detta blifvit genom undersökning af nämd vitsordadt; om blott en annan delegare i samima hemmansnummer ville lösa till sig denna min sålunda besutna hemmansdel, så egde han rätt dertill. I detta hänseende behöfdes ingen vidare pröfning än att han har del i nummera och vill arrondera sig, för att jag måste gå ifrån jorden, fastän jag derå oomtvistadt är besuten. Detta visar allra bäst huru reaktionär man blifvit efter år 1827 och numera sökt motarbeta jordens klyfning, hvarmed förut åsyftades dess uppodling; för att i stället gynina jords sammanläggning i större klumpar, hvilket skulle, med behofvet, förminska hågen för odlingars verkställande, nedsätta jordegarnes och öka den lösa befolkningens antal. å I Då nu detta stadgande derjemte är i min tanke ikonseqvent, enär besutenhetsbestämningen just tillommit för att tjena till grund för demarens pröfning af lösningsfrågor, förenar jag på det högsta mina underdåniga önskningar med mina hrr kolleger om detsammas skyndsammast möjliga upphäfvande. Kammarrådet Falkmans yttrande var af följande innebåll: 7 Vid detta tillfälle kan jag icke underlåta att i underdånighet till K. M:ts nådiga pröfning hemställa, om icke skäl må vara för handen att nedsätta det i 1 mom. 1 af 1853 års förordning bestämda minimum . mtl till !,,. Skäl till denna underdåniga framställning hemtar jag dels från det, efter min Åsigt, vigtiga deruti, att hemmansklyfningar böra, så vidt sig göra låter, underlättas, men icke försvåras, hvilket senare sker i samma mån ifrågavarande minimum är högt, då sådant ovilkorligen medför flera undersökningar, följaktligen omvägar, kostnader och besvär samt osäkerhet i egandeoch besittningsrätt, dels från det kända och i k: kollegii underdåniga utlåtande den 27 Februari 1843 anmärkta förhållande; att jord; uppgående till ;; mtl, är rotering underkastad och förthy skäligen kan anses äfven böra besutenhet innefatta; och dels från de för åtskilliga orter gällande skattläggningsmetoder; hvilka; ehuru i allmänhet utfärdade för mer än 100 år tillbaka, efter hvilk n tiäs förlopp odlingar i stor grad framskridit, likväl icke ovilkorligen bestämma något mindre mantal, utan i detta hänseende gifva anledning antaga, att redan de hemman med mindre än 4; mantal ansågos kunna ega bestånd. Väl. är af landshöfdingeembetet i Östergötlands län i dess nu afgifna underdåniga utlåtande anmäldt, att på slätten i samma län icke saknas hemman om ett helt mantal med så inskränkta och svaga-egor, POE Detta mitt besök, sade Richard, är ett afskedsbesök, min älskade Albertine, emedan jag om torsdag måste företaga en resa åt utlandet. Ehuru mycket än Richard ansträngde sig för att lugnt uttala dessa ord, darrade likväl hans röst lindrigt. — Albertine. reste sig till hälften och utropade med dödsbleka läppar: