Aftonbladet – 13 oktober 1858, sida 3

emot eri barn, er halsstarrighet emot er man, som upjbjudit hela. sin förmåga att visa er redligheten af sina tänkesätt. Ert svar har bestämt öfver mitt beslut. Jag företager en utrikes resa, och om torsdag skall jag anförtromin patient, fröken von Krug, i doktor A:s vård. Tillåter ni att jag säger henne farväl ? , Det står er fritt, min herre. Behazat hennes nåd gölja mig upp? Ni kan säga min dotter farväl utan min närvaro. Jag får tacka för all möda ni haft med henne och min man. : Hennes nåd gjorde en stolt böjning på hufvudet. Doktorn bugade sig tigande och lem-: aade rummet. Hennes nåd: blef stående orörlig; derefter mumlade hon: Den karlen tvingar mig verkligen att skänka honom råäin aktning; men aldrig skall han lyckas erhålla mitt samtycke. Förr må mitt hjerta brista. Hennes nåd lemnade salen och gick uppför trappan; men i stället att gå In till sig eller till Albertine, öppnade hon dörren till det rum: Albert bebott, och som gränsade intill Albertines samt skildes derifrån endast af en tunn dörr. Intill denna närmade sig professorskan, lade örat till och lyssnade efter hvad som sades derinne: Vi förbigå det första utbytet-af känslor, som vexlades :emellan. de båda älskande, sedan doktorn bortskickat Lotta. Dessa samtal om kärlek — ty nu talade Richard otå sin kärlek, han ansåg sig: ega rättighet dertill — äro hyarandre temligen lika; man säger hvarandra ord, som icke ega intresse för en tredje, men utgöra allt för dem söm vexla dem. Derföre kunna vi utan skada för det hela förbigå början af samtalet och återgifva endast slutet. :