Aftonbladet – 12 oktober 1858, sida 3

Bätlogångsoch Pollssaker. Brogrenska målet förevar åter i går inför rådbusrättens 4:de afd., dervid i parternes och doktor Nymans närvaro protokollet för förra rättegångsdagen justerades. Såsom ordförande fungerar domstolens vice ordförande rådman F. W. Brodin, och som allmän åklagare stadsfiskalen Silfversparre. Åhörare tillätos icke tillträde till sessionsrummet, såsom det af stadstjenarne uppgafs i anledning af kolerans härjande. Å de öfriga rådhusrättens afdelningar lemnades dock tillträde för åhörare. Kapten Brogren åberopade nu såsom vittnen jungmannen Wibom samt 2:ne lärlingar hos bådaremämästaren Spångberg. Wibom, som åtföljt kapten Brogren på ifrågavarande sjöresa, afgaf en berättelse, som på ett högst märkligt sätt afvek från de förut hörde vittnenas, nemligen att vid det åtalade tillfället i Samarang hade kapten Brogren gifvit Isberg en örfil för det han ej hörsammat tillsägelsen att arbeta, utan svarat kapten näsvist, samt tilldelat Isberg ett slag för munnen derför att denne fattat tag om armarne på kapten för att hålla honom; att Wibom ej sett något af uppträdet i Straat-sunda ; att då Isberg var sjuk, hade han fått från kapten chokolad, pudding och annan färsk mat; att vid ankomsten till S:t Helena Isberg ej varit sjuk, utan, då kapten der erbjudit honom läkare, svarat att det icke behöfdes; samt att beträffande det vid polisundersökningen af ett annat vittne omnämda knifstygn, som skulle blifvit Wibom af kapten tillfogadt i armen, detta skett i våda på så sätt, att kapten haft en peanknif i handen och kommit ait snuåda emot Wibom. Sedan Wibom, på fråga af SG Carlstedt. uppgifvit att han vid nyssberörde tillfälle haft på sig ylletröja och stortröja, anmärkte hr O. att det icke syntes vara möjligt att af våda med en pennknif genomtränga så beskaffade klädesplagg jemto skjorta och tillfoga ett Ajupt hål i armen. VW. hade före rättegångens början visat hr Carlstedt ärret wnder uppgift att kapten Brogren i ondska huggit honomi armen med en kbif. Förmälande hr Carlstedt, att han för att förvissa sig om beskaffenheten af kapten Brogrens förfarande och hvad som emot honom kunde bevisas innan målet anhängiggjordes, förliden vinter haft ett enskilt samtal med jungman Wibom och matrosen Busch, dervid Wiboms berättelse var lika med den Busch sedermera i poliskammaren afgifvit samt så väsentligen olika med hans nu afgifna vittnesmål, att det måste väcka hans förvåning; hvarjemte hr Carlstedt fästade domstolens uppmärksamhet derå, att kapten Brogren sjelf inför protokollet förklarat, att Isberg under resan icke gifvit kaptenen or korset