Aftonbladet – 12 oktober 1858, sida 3

och hvars praktisla skicklighet aldrig blifvit ens ifrågasatt ; att uppgiften, det prof. Bruzelius i 11 år bestridt den plats som nu tilldelats en annan,, är otillförlitlig och tål afprutning, enär prof. Asks närmaste företrädare i tjensten, m. m. professor emeritus Pramberg, som sedan slutet af tjugotalet haft sig ålagd föreläsningsskyldighet i kirurgien och efter 1847 tillika en sådan i obstetriken, under hela sin tjenstetid, med undantag af sista året, sjelf bestridt sina föreläsningar, hvaraf följer, att prof. Bruzelius icke, såsom man uppgifver, kunnat i 11 år förestå den tjenst, som nu, efter det prof. Pramberg för omkring 2:ne år sedan såsöm emeritus lemnat deusamma, tillfallit hr Ask; att d. v. docenten n. m. professor Ask är den enda af de sökande, som vid sist inträffad ledighet af den ifrågavarande pr fessorsplatsen underkastat sig de prof, kvilka erfordras för kompetens till professorsbeställningar, i följd hvaraf han både till offentlig pröfning utgifvit en akademisk afhandling och hållit tvenne offentliga profföreläsningar, en i kirurgi och en i obstetrik, hvilka samtliga prof blifvit af medicinska takulteten med loford bedömde; att deremot professor Bruzelius adrig hållit någon offentlig profföreläsning, icke heller vid nu förhandenvarande ledighet utgifvit något lärdomsprof, samt att den afhandling, han 1846 såsom specimen för samma, äfven då lediga, professorsstol utgaf, underkändes af d. v. medicinska fakultet, i, hvilket omdöme en af medicinska fakultetens nuvarande ledamöter, professor Gellerstedt, eftå en vidlyftigt motiverad kritisk granskning af arbetet instämt, under det att fakultetens öfriga ledamöter, liksom för att undvika uttalandet af ett obehagligt domslut, afhållit sig ifrån att direkte yttra sin mening om berörde afhandlings tillräcklighet eller otillräcklighet såsom professors specimen, men deremot icke fördolt, att den saknar framstående vetenskapligt värde; att det i öfrigt för uppskattandet af de ömsesidiga anspråkens giltighet eller, hvad som är detsamma, för bedömandet af det rättmätiga i befordringsfrågans slutliga lösning och till bekräftande eller vederläggning af den gjorda uppgiften, att professor Bruzelius skall vara en utmärkt wniversitetslärare, icke vore utan sitt särskilta intresse att med tillförlitlighet få utrönt i huru vidsträckt mån och på hvad sätt han fullgjort den föreläsningsskyldighet, som ålegat honom under de begge år han förestått den nu tillsatta professionen i kirurgi och obstetrik, enär hvarje medicine studiosus känner hvad som således icke bör kunna vara obekant för kanslersstyrelsen och öfrige vederbörande, men väl är det för allmänheten, att hr Bruzelius, under bestridande af detta vikariat, tillåtit sig att helt och hållit inställa honom åliggande katederföredrag så väl i ena som andra läroämnet, hvilket egenmäktiga förfarande ensamt för sig synes vara ett mera än tillräckligt skäl för konungens statsråd att afstyrka hans utovämning till den vigtiga lärareplats, för hvars upprätthållande han under vikariatet visat en så betänklig likgiltighet. I betraktande af hvad nu blifvit anfördt, torde hvarje opartisk inse, att docenten Asks utnämning till professor, långt ifrån att förtjena det publicistiska klander den framkallat, tvärtom haft fullt giltiga skäl för sig, och insändaren erkänner oförstäldt, att han med mycken tillfredsställelse erfarit, att konungens rådgifvare vid denna akademiska lärareplats tillsättande låtit den sakkunniga myndighetens vitsord om vetenskaplig skicklighet, trots alla främmande påtryckningar, gälla mera än deras förord, som så oklart uppfatta den akademiska undervisningens kraf, att de vid akademiska befordringar låta ekonomiska förhållanden gälla mera än vetenskapliga insigter och hos en blifvande professor skattå praktisk rutin högre in vetenskaplig skicklighet, samt förbise, att mannailderns fulla arbetskraft i förening med litterärt nit och vetenskapliga insigter lofva mera för undervisningens framgång och universitetets heder än en änla till 60-talet framskrideå ålders vetenskapliga liksiltighet, förenad med författareförmåga så inskränkt, utt den, ehuru verksamt understödd af litterära väners välvilja, likväl icke kunnat under en nära 30irig akademisk tjenstetid framalstra en litterär prolukt af beskaffenhet att motsvara den vetenskapliga sritikens mest anspråkslösa fordringar. Insändaren anhåller förbindligast hos Aftonbladsredaktionen att denna artikel, hvars sanningsenlighet vf i ecklesiastikdepartementet förvarade handlingar vestyrkes, måtte i tidningen införas och förväntar så nycken opartiskhet hos Snällpostens, och Öresundsvostens respektive redaktioner, att jemväl de, hvarör sig, lemna sin publik del af dess innehåll, Borgo-Bernhardino.