Ikets tjenst. Vanligtvis, då nya tjenster blifÅ vit inrättade, hafva desamma skolat antingen genast eller ock inom få dagar tillsättas. Så ofta tiden sådant medgifvit, har ansökningsi tid visserligen blifvit anslagen, men oftast har i chefsembetet funnit sig ingenting annat-hafva att göra än att, utan uppskof, bland ordinarie och extra ordinarie tjenstemän, äfven utan särskilt ansökning, befordra dem, hvilka af liniebefälet blifvit i sådant afseende föreslagna. Enahanda har mången gång vid inträffade dödsfall förhållandet varit, då en tjenst icke utan olägenhet för verket kunnat längre tid stå obesatt. Alltid, så ofta sådant kunnatske, har dock i sådana fall pr telegraf till alla stationer meddelats underrättelse om inträffade ledigheter, på det en hvar måtte sättas i tillfälle att, äfven utan formlig ansöknings ingifvande till chefsembetet, i telegrafväg hos vederbörande liniebefäl anmäla sin åstundan om befordran. Ett dylik meddelande till alla stationer torde också i de flesta fall befinnas för ändamålet fullt tillräckligt. Den speciella kännedom af instrumenternas skötsel och vård, och den öfning i telegraferingen, hvilka äro nödvändiga hos hvarje stationstjensteman, göra det nemligen omöjligt att vinna ordinarie anställning vid verket för någon, som icke förut någon tid varit såsom elev eller extra ordinarie tjensteman fästad vid en eller annan station. Detta gör att icke allenast ett anslag å alla stationer måste i de flesta fall hinna alla dem, som kunna påräkna befordran inom verket, utan äfven att alla de, som härtill kunna ifrågakomma, äro förut, icke blott till namn, utan äfven till kunskaper, öfning och förhållande i öfrigt, kände af liniebefälet, som eger att afgifva förslag till besättande af alla lediga stationstjenster. Till tjenst och vägledning åter för dem bland allmänheten... som kunna vara hugade att genomgå en kurs i telegrafien, för vinnande af extra anställning vid verket, är af chefsembetet kungörelse utfärdad rörande fordringarne för inträde i telegrafverkets tjenst, hvilken kungörelse årligen i allmänna tidningarre varit införd. Att vid befordringar inm verket man mindre gjort afseende på kunskaper och skicklighet än på en hop personliga förhållanden, är ett påstående, som behöfver i någon mån styrkas eller -åtminstone närmare utvecklas, för att en egentlig vederläggning deraf skall kunnå ifrågakomma. Under de fem år telegrafverket vanit i verksamhet, och derunder det vunnit en så betydlig utvidgning, har hvarje år, efter anläggningarnes fullbordande, inträffat att ett stort antal, någon gång ända till sjuttio, stationstjenster skolat på en gång tillsättas. Blånd de, som i sådant afseende anmält sig, hafva de aldra flesta, ända till de närmaste månaderna före tillsättningen, varit för vederbörande alldeles obekanta, enär ledningen för bedömandet af deras duglighet har således måst vara den erfarenhet, som, under sökandernes några månader långa elevtid, kunnat om dem vinnas. Att under dylika förhållanden, särdeles de första årew, någon gång ett misstag vid befordringar kunnat ske, dugligheten blifvit tillbakasatt och en stortalig medelmåtta framdragen, det är någonting som vi anse så litet böra förundra någon, att säkert enhvar blifvit mera öfverraskad, om någon påstått att ett dylikt fall aldrig inträffat. Många af svårigheterra härvid hafva blifvit i betydlig mån förminskade sedan verket blifvit något äldre och tillgången på extraordinarie tjenstemän större. Fordringarne på styrelsen i sådant afseende kunna derföre nu med skäl vara större än hvad de för några år tillbaka bort vara. Aldrig får man dock härvid alldeles lemna ur sigte, att telegrafverket är till största delen ett tekniskt verk, der anciennetå och vanligen så kallade meriter icke alltid få bestämma befordran, utan der duglighet, lämplighet eller till och med handlag mången gång måste afgöra, hvilken person som bör användas på en viss plats. Hvad som blifvit yttradt om de svenska telegrafliniernas och instrumenternas bristfällighet tarfvar äfvenså någon sorts bevisning. En sanning är det att, särdeles under innevarande år, i vissa delar af riket stormar och oväder samt senast åska gjort mycken skada å telegraflinierna; att en hop stolpar angripits at röta flera år tidigare än man beräknat, och att, ehuru alla derigenom uppkomna bristfälligheter blifvid med största skyndsamhet afhulpna, linierna dock icke kunnat allestäde: fortsättas i det fullkomliga skick, som ofelbart bort ske, om chefsembetet kunnat disponera härtill erforderliga medel. Att åter telegraferingen skulle inom Sverge gå långsammare och osäkrare än i andra länder, motsäges helt och hållet af den erfarenhet, som kunnat vinnas vid handläggningen af hos chefsembetet anhängiggjorda restitutionsfrågor. Härvid har nemligen visat sig, att de öfverklagade telegraferingsfelen mindre ofta blifvit begångna inom Sverge än annorstädes, hvilket synes antyda, att telegraflinierna och maskinerna icke illa motsvarat sitt ändamål, på samma gång det vittnar om en berömlig uppmärksamhet och noggrannhet hos de svenska telegraftjenstemännen. De instrumenter, hvilka begagnas å stationerna, äro sådana som kunnat erhållas från de mest ansedda fabrikanter i Berlin och Paris, eller ock sådana, som efter dessa mönster blifvit här i Sverge med mycken omsorg och framgång eftergjorda. För att i allo kunna tillgodogöra sig de förbättringar, som i utlandet blifvit i detta afseende införda, har ma årligen från olika orter, der de bästa tele graferingsmaskiner förfärdigas, införskrifvi: några sådana, att begagnas sommodeller för