Aftonbladet – 6 oktober 1858, sida 3

mig hit, för att få så mycken makt öfver honom att han icke genom sina yttranden om fröken Albertine skulle kunna utsprida några sårande rykten. Tack! Nu var ni den fordne Fritz. Ack! hvad hjelper det? Ni vill ändå icke blifva den fordna Jenny ! Aj, aj, jag trot ni redan bryter vår öfverenskommelse.n ; Förlåt, förlåt, det:skall icke mera ske. Men säg mig uppriktigt, älskar grefven Albertine ? På sätt och vis, men icke är det en kärlek som uppstått från hjertat, utan helt och hållet en böjelse framkallad af begäret att kunna tillkämpa sig henne oaktadt det motstånd han mött. Hade hon icke haft tycke för: doktorn, utan i det stället fattat intresse för Stormhjelm, skulle dennes böjelse inskränkt sig till en vanlig salongsuppmärksamhet och det aldrig fallit honom in att anhålla om hennes hand. Nu deremot sårade: det hans högmod och egenkärlek att hon förbisåg honom. Det rådande motsägelsebegäret inom Stormhjelm kom i full låga. Han vill nödvändigt hafva just det som flyr honom, Han vill besegra motståndet och kämpa sig till hvarje fördel, om en sak skall ega något värde. Ju mera hon afskydde honom, ju bestämdare blef hans föresats att till trots af alla hinder göra henne till sin hustru. Det, som står honom till buds att få, det vill han icke hafva; det, som vägras honom, uppväcker hans passion, Sannerligen jag vet hur jag skall hitta på något retningsmedel, som kan afleda Eriks tankar från fröken Albertine. Hon utgör den fisa idg, pmiring hvilken hans själ vänder sig, Om ni tror att han uppgifvit hoppet attännu kunna tvinga henne att räcka honom handen, så känner ni Erik illa. Nej, ban hvälfver i sitt hufvud planer, som hvarken äro ädla eller