Aftonbladet – 6 oktober 1858, sida 3

boks med sitt eget inre för att icke låta leda sig af biintressen.. Och nu, baron Fritz, är ni väl icke ond eller missnöjd på mig? OL räckte honom handen med sitt strålande och vänliga leende. Ond på er, Jenny — aldrig. Icke en skugga af missnöje finnes i mitt hjerta, Ni har med er enkla uppriktighet endast gjort ett ännu djupare intryck på mig. Jag skulle vilja att alla mödrar af er mor lärde sig huru de böra uppfostra sina flickor. Detta samtal har ju ingenting rubbat i vårt fordna vänskapliga förhållande till hvarandra? Ni är fortfarande min vän och syster, jag er bror, är det icke så? AE Helt säkert. Jag förblifver alltid densamma, Godt! Om nu vänskapen en dag skulle förvandla sig till kärlek, då återtager jag detta samtal och kommer än en gång att bedja er blifva min ledsagerska på lifvets steniga väg. Ja, — om — eljest återtaga vi det aldrig. Det är klart! Öch nu öfvergå vi till den afbrutna skolan,. Som ni helt simpelt reste ifrån. Åh jag har ännu icke riktigt förlåtit baron den der plötsliga afresan. OmMm ni visste hvarföre jag reste, skulle ni förlåta mig. Möjligt — låt höral. När jag af Stormhjelm fick bref om att hans förlofning var uppslagen och i hvarje ord upptäckte all den galla som kokade inom honom, beslöt jag att genast resa till Stockholm för att, så vidt i min förmåga stod, afhålla honöm ifrån att skada fröken von Krug. Närjagkom till hufvudstaden, fann jag Stormhjelm sjuk. Han hade förkylt sig och låg i lunginflammation. Jag tog plats vid hans säng, vakade. jöfver alla hans handlingar, och när han blef frisk, tog jag honom med