Aftonbladet – 4 oktober 1858, sida 3

återbildningenaf Alhambra, af ett egyptiskt tempel, ett grekiskt boningshus, o. s. v; och jag tror mig icke misstaga mig om jag tager för gifvet, att dessa ypperliga efterbildningar föranledt mången med goda anlag utrustad gosse och yngling att studera bygnadskonst och bildande konst, ehuru han aldrig skulle vändt en tanke ditåt, om han ej haft tillfälle att i Sydenham se hvad han sett. För att gifva konstsinne åt en nation är det nödvändigt att konsten intager en plats vid alla hennes högtidligheter och alla hennes tidsfördrif. Hon måste vänja sig vid henne, lära sig att uppskatta henne, långt förr än hon får tycke för henne och begär att odla henne för det nöje hon skänker... Hvarföre är tycket för musik så allmänt i Tyskland? Derföre att musiken är der införlifvad med en mängd af hvardagslifvets nöjen och bestyr, vid hvilka hon i indra länder ej har någonting att beställa. I Wien t. ex. kan man icke. besöka någon åt dlmänheten upplåten trädgård och icke ens någon större restauration utan att med detsamma träffa på en ypperlig orkester. För öfrigt äro konstexpositionerna icke de enda medlen, som i England användas för att sprida smaken för skön konst; den omedelbara konstundervisningen har inom få år utvecklat sig derstädes i stor skala. Numera finnas offentliga konstskolor i nästan alla Storbritanniens städer, och de räkna nu ej mindre än 34,000 elever. Förlidet år var jag närvarande vid öppnandet för höstterminen af en nyare undervisningsanstalt, som är ämned att tjena till medelpunkt och mönster för alla dessa skolor och tycks gå en lysande framtid till mötes; det är Normal-kolan i SouthKensington, en af. Londons många förstäder. Likasom alla dylika inrättningar i England, har den tillkommit genom en förening af enskilta personer; men parlamentet har slutligen tagit den under sitt hägn och för året beviljat henne ett understöd af 16,000 (288.000 rdr rmt). Anstalten åsyftar att kring en gemensam utgångspunkt förena alla konst: skolor i Storbritannien, att bilda lärare för sådana skolor, och att på allt sätt sprida konstbildning och matematiska kunskaper ibland mängden. Den gör icke anspråk på att dana egentliga konstnärer; för detta ändamål har England en konyl. . konstakademi. I Kensington åsyftas blott att undervisa slöjdidkare i allt som de behöfva veta för konstens och matematikens mångfaldiga tillämpningar inom slöjderna. Jag har framför mig Normalskolans stad: gar, hvilka synas mig uppgjorda med det mest omtänksamma och praktiska förstånd: LärJungar emottagas i denna skola mot en ringa afgift; — alldeles fri undervisning har man genom mångårig erfarenhet i England funnit ändamålsvidrig. Deremot är stadgadt, att så snart en-lärjunge röjer utmärktare anlag, befrias han ifrån den lilla månadsafgiften; och gör han ytterligare framsteg, så får han istället smärre understöd i penningar. Hinner han slutligen. så långt, att han kan undervisa andra, så anställes han som repetitör och får en bestämd aflöning, som sätter honom i stånd att fullfölja sin utbildning utan att med sitt underhåll betunga sina anhöriga. Denna punkt i stadgarne är i England så.mycket vigtigare. som det der är så vanligt att föräldrar at arbetsklassen taga sina barn ur skolan så snart dessa fått tillräckliga kroppskrafter att sjelfva förtjena sitt bröd i någon fabrik, och just vid den åldern, då de hunnit den bästa grundläggningen för att vidare utbilda sig på konstens bana. Normalskolans styrelse drager till och med omsorg för sina lärjungar sedan de genomgått skolan. Den ger dem då lärobetyg, förskaffar dem plats såsom undervisare i provinsskolorna, förordar dem hos de större fabriksegarne, och understöder dem — undantagsvis likväl — på den högre konstnärsbanan, i häfrdelse de befinnas ega verklig kallelse att fortgå på denna. I ett land sådant som England, der rekommendationer endast lemnas sparsamt och på säkra grunder, ger ett förord ifrån Kensington en säker framtidsborger åt den, som lyckas göra sig förtjent deraf. Det är icke blott-genom bildandet af lärare för andra konstskolor som under visningsanstalten i Kensington rättfärdigar sin benämning af Normalskola. Hon disponerar öfver en ansenlig materiel, icke mindre än en förboppningsrik personal. Hon eger ett stort lager af alla slags ritsaker, som hon inköperi parti, således för lindrigt pris, men afyttrar i detalj. likväl utan prisförböjning, till de öfriga skolorna. Jag har granskat hernes ritbord,hennes ritbestick m. m.; alltsammans var af bästa och ändan.ålsenligaste slag och utfördt efter samma mönster, sedan detta blifvit genom skolans egen erfarenhet på det noggrannastc fullkomnadt. Hvar och en ny skola kan följ aktligen icke vidtaga någon bättre utväg för att skaffa sig sitt behof af apparater än alt: vända sig med sina reqvisitioner till Kensington; hon undviker derigenom allt experimen-terande och får för billigaste pris hvad son är verkligen brukbart, och ingenting annat Detsamma gäller om afgjutningar, mönster: ritningar, plastiska verktyg af alla slag. Kensingtonsskolan eger en ofantlig samling afgjutningar af ornamenter, efter urbilder frår alla länder och alla tidehvarf. När man inträder i Kensigtons vidsträckta konstgallerier, tycks man befinna sig i er ofantlig bazar och har någon gång ej så lät att inse. hvartill åtskilligt deribland skall kunn: tjena i en konstskola. Man beundrar de talrik: arkitekturpartierna; som finnas afgjutna efter moönumenter ur forntiden och medeltiden; mer man stannar med en viss öfverraskning fram för en rad glaskåp, som äro fylda 2e — S Se Pojke, är du galen !.utropade, fadern och Is Aon knotna handen i hoardet. eå att frön