Aftonbladet – 4 oktober 1858, sida 3

Englands nya anstalter för utbildninger af konstsinnet hos slöjdidkare. I det ögonblick, då frågan om beståndet eller undergången af svenska slöjdföreningens skola nalkas sin lösning, torde kännedomen af hvad en bekant fransk konstdomare: ha: att meddela om åtgärderna för spridningen af konstsinne bland Englands slöjdidkare ega ett allmännare intresse äfven hos oss; och så mycket mera, som de slutföljder författaren drager derifrån med hänseende till Frankrike. påtagligen gälla Sverge ännu mera kännbart. I ett af de senaste häftena af Revue des deux mondes läser man följande af Prosper Merimee författade uppsats: Det är den lyckliga lättheten att vinna undervisning i bildande konst, som franska slöjdfliten har att tacka för sin framgång på den europeiska varumarknaden. Franske arbetaren är hvarken flitigare eller fintligare än den tyske eller den engelske; men vid alla sådana tillverkningar, som förutsätta smak och skönhetssinne, eger han en erkänd öfverlägsenhet. Derpå är icke att undra. Han lefver i en atmosfer af konst; i Frankrike ges ej en småstad, som ej har sin konstskola, sin konstsamling; sin med: konstverk prydda kyrka; litografier och statyetter ses i alla hus och säljas i alla boklådor. Så framt man ej blundar för hvad man beständigt har omkring sig; är det omöjligt att ej intrycket deraf fäster sig i minnet och verkar på smaken och inbillningskraften. Otvifvelaktigt är lika slags studium alltför otillräckligt att bilda konstnärer; men det förbereder och -lifvar till allvarsammare och mer utvidgade konststudier. Också ges inom alla yrken i Frankrike en sådan mängd konstkännare, att — för att anföra ett talande exempel — general Carbuccia fann ibland sina soldater så många artister som behöfdes för kopieringen af de fornlemningar han upptäckte under sina krigståg i Algeriet. Ännu är förhållandet helt annat i England; men jag tviflar icke att ju en fullständig omskapelse häri förestår inom få år, till följd af de välberäknade åtgärder man der vidtagit för att sprida konstkännedom ibland alla klasser, och framför allt ibland de, stora fabriksstädernas invånare. Regeringen sysselsätter sig särdeles uppmärksamt med ledningen af denna rörelse, och en rik och upplyst aristokrati understöder hennegenom subskriptioner och annan medverkan af alla slag. Det är aktningsvärdt att offra penningar för de sköna konsternas befrämjande, men detär ännu mera aktningsvärdt, i mån som det är mera påkostande, att i hela sex månader försaka, för det allmänna bästas skull, ett dyrbart konstverk, en oskattbar staty eller tafla. en sällsynt möbel, som man är van att se i sin våning; detta är likväl hvad en mängd förnäma och rika konstvänner nyligen gjort, när de i år skickat urvalet ur :sina samlingar och sina kabinetter till den stora konstutställningen i Manchester. Anställarne af denna exposition, Manchesters fabriksegare, som sjelfva låtit uppföra kristallpalatset dertill och bestridt de öfriga utgifterna, ha hoppats ått deras arbetare der skola lära sig någonting. och just någonting som fattas dem. -Kostnaden uppgår kanhända till ett par millioner franes. Mången skall tvifvelsutan erinra att hälften eå mycket, i aflöning åt läromästare i ritning, målning, 0. s. v., skulle ledt mer omedelbart till målet. Det är icke omöjligt. Men att öppna en skola är ej alltid nog; man måste mångenstädes begynna med att väcka håg för hennes besökande. När åsynen af alla de i Manchester utstälda mångfaldiga konstverken hunnit lifligt fästa uppmärksamheten hos denna stads ofantliga fabriksbefölkning. kan det knappast undgås att ju utbildning i skön konst blir inom denna befolkning ett allmänt kändt behof — och då ha de två millionerna icke användts fåfängt. Detsamma gäller om den oupphörligt fortsatta expositionen i Sydenham. Utan fråga har det kostat oerhördt att med en sådan fulländning som der framställa afgjutningar och efterbildningar af alla länders och alla tidehvarfs förnämsta konstverk, icke blott i skulptur och målning, utan äfven i bygnadskonst, möblering och dekorering; men redan ha många millioner besökande. der betraktat den så trogna NN: VGER EA sn RESET Ben säng med, rutiga omhängen, en likaledes gammal. ekbyrå, ett halft dussin hvitmålade stolar, en dito soffa och ett stort ekskåp, fullt af lådor, hvarå voro fästade etiketter, med namnen på de frösorter de innehöllo, En kukuklocka stod vid dörren. Fönstren voro uppfylda med blomkrukor, Trädgårdsmästaren var utan rock, men bar under västen en snöhvit vingåkerströja och hade ett rent blått lärftsförkläde knutet framför sig. När sonen öppnade dörren, upplyfte Bergström hufvudet och såg på den inträdande. Jaså, är det du Richard ? sade han och nickade vänligt åt sonen. Ett ruskigt väder i afton! tillade han och pekade på sonens våta öfverrock, som denne hade aftagit. Sedan Richard vexlat ett handslag med fadern, drog han en stol till bordet och satte sig midt framför honom. Pappa, jag kommer direkte från professorskan, började Richard. Är du hennes läkare? Om så är, så gif den hexan något som qväser högmodet på henne. Det är en riktig sate, men med mig kommer hon icke långt. Hon har väl försökt ett par gånger, men det hjelpte icke. Har hon skickat dig hit för att bedja mig draga åt fnders? Nej, alldeles icke; en dylik kommission är jag icke skapad att uträtta. ; Har du mitt gry i dig, så lär du icke vara särdeles lätt att handskas med, Men hvad tusan har flugit i käringen, som prompt vill köra mig på porten ? Z Orsaken dertill lär pappa allt få tillräkpa mig. Hon är uppbragt på mig.p Gubben betraktade sonen genom glasögonen mad an stadig hliolk