Aftonbladet – 4 oktober 1858, sida 2

Under besittning på lifstid eller på viss tid, som dock ej får sträcka sig öfver 50 år, må jemväl upplåtas minst ett halft tunnland jord i en lott. : Öfver ofvan omförmälte rikets:ständers underdåniga skrifvelse i ämnet hafva samtlige K. M:ts befallningshäfvandes utlåtanden blifvit afgifna, dervid rikets ständers förslag blitvit i mer eller mindre mån tillstyrkt af länsstyrelserna-i 20: län, nemligen helt och hållet I för 11, eller Gefieborgs, Blekinge, Westmanlands, Jemtlands, Elfsborgs, Wermlands. Kronobergs, Upsala, Södermanlands, Skaraborgs och Östergötlands, til en det eller ock medl vissa ändringar och tillägg för 9, eller Westerbottens, Norrbottens, Kristianstads, Jönköpings, Malmöhus, Stora . Kopparbergs, Götet borgs. och Bohus; Örebro och. Hallands län. Deremot har rikets ständers förslag blifvit afstyrkt af landshöfdingarne i 4 län, nemligen: Stockholms, Gotlands, Westernorrlands och Kalmar. För egen del har kammarkollegium tillstyrkt, att det uti 2 8 af 1853 års författning stadgade förbud emot jordafsöndringar för alltid. utan vilkor af besutenhet, må upphäfvas. Hufvudsakliga skälet till nämde förbud (yttrar kollegium) har varit det mindre lämpliga, som förments ligga deruti, att sedan grunden för besutenhet å hemman eller det minsta mått af jord, hvarå ett jordbrukande hushåll kan anses hafva sin bergning, blifvit bestämdt, tillskapa andra sjelfegande besutenheter under namn af lägenheter, utan att bekymra sig om-åboerna å sådana lägenheter kunna af dessas afkastning hafva sin bergning eller icke. Kollegium erinrar likväl härvid om tvenne förbisedda vigtiga förhållanden; det ena den väsendtliga skilnaden mellan hemmar sklyfning och jordafsöndring, enär åboen å er hemmansdel måste proportionaliter utgöra och deltaga i en mängd-vissa och ovissa utskylder och besvär, hvilka deremot icke ifrågakomma för egaren eller innehafvaren af en lägenhet, hvars utskyld bestämmes till visst oföränderligt belopp; det andra att, då en åbo å en mindre hemmansdel antagits kunna och böra erhålla sin bergning icke blott af hemmannetsjord, utan ock af andra näringstillfällen. sådant äfven bör tagas i betraktande i afseende å en lägenhets åbo, som följaktligen lika litet som hemmansåboen bör förbjudas eller förhindras att äfven från binäringar hemta bidrag till sin och de sinas bergning. Det är derföre ock. rikets ständer riktigt erinrat, att meningen med en jordafsöndring för alltid ej är den, att innehatvaren skall tefva ensamt af lägenhetens afkastning, utan äfven begagna andra förvärfskällor — en tanka, som äfven uppenbarligen legat till grund för 1827 års lagstiftning i detta ämne. Vidare ar kollegium tillstyrkt rikets ständers förslag att afsöndrad lägenhet i de fem norra länen: skall bestå af minst .tre och i rikets öfriga län 2 tunnland, när afsöndringen skett för alltid under full eganderätt, och af minst ett halft tunnland när det skett för lifstid eller bestämd tid. Kollegium har likväl tillstyrkt utsträckning äfven till afsöndring för alltid af stadgandet i 1855 års: kungörelse, att i de orter, der, i anseende fill skiljaktiga förhållanden, nedsättning i den föreslagna minsta jordrymd anses böra ega rum, konungens befallningshafvande må ega att, efter samråd med sakkunnige män inom länet, derom till Kongl. Maj:t med underdånigt förslag inkomma. I sammanhang härmed yttrar kollegium: Om beskaffenheten af den jord, som. må afsön: dras, är icke något i rikets ständers förslag yttradt, men att meningen är duglig jord lärer väl icke vara tvifvel underkastadt) och stadgande derom för alla tre slagen afsöndringar har således blfvit af kollegwm tillstyrkt. I öfrigt har kollegium tilstyrkt rikets ständers förslag i afseende på upphäfvande af förbudet mot afsöndring af odalåker eller äng, i fråga om afsöndring på lifstid eller på bestämd tid, men detsammas bibehållande vid afsöndring för alltid, derest antingen icke al: lenast odalegor till stamhemmanet lyda, eller ock lägenheten ligger från stamhemmanets öfriga odälegor afskild och befinnes i öfrigt vara till afsöndring tjenlig. Beträffande det nu gällande stadgandet att afsöndrad lägenhet skall till sina gränser noga bestämmas,i en enda formlig, till afhägnad beqväm saMt från hemmanets egen åbygnad afskild lott, har kollegium tillstyrkt att detsamma. må bibehållas, dock med den ändring att när förhållandet inom en ort pröfvas så nödigt, lägenbet, som för alltid afsöndras, får i tvenne lotter utläggas. Deremot har kollegium astyrkt rikets ständers förslag om upphäfvande af 2, 3 och 4 mom. i 2 af 1853 års förordning om öfverlemnandet till en undersökningsnämd af frågor om afsöndringars laglighet, hvilken metod kollegium ansett enklare, lättare leda till slut i saken och för parterna mindre kostsam än tvist vid domstol, enligt 13 och 16 SS i 1827 års författning. Vidare har kollegium jemväl afstyrkt det al rikets ständer begärda upphäfvandet af föreskrifterna i.3 och 3 mom, 2 af 1853 års ) Vi befara, att kongl. kollegium här begått ett högst väsentligt misstag i uppfattningen af rikets ständers mening. Sedan nemligen sammansatta lagoch ekonomiutskottet i betänkande, n:o 27: tillstyrkt att den minsta jorddel, som finge afsöndras, skölle i de norra länen utgöra tre och i de öfriga länen 2 tunnland duglig jord, beslöt först borgareståndet i plenurå den 5 Augusti 1857 och sedermera presteståndet den 8 i samma månad och år att ordet duglig. skulle uteslutas, hvilket sedermera jemväl, på inbjudning af så väl prestesom borgarestånden, i plenum den 22 Aug. af bondeståndet bifölls. Häraf lärer ljusligen sköbjas att rikets ständers mening var alldeles motsatsen af hvad kongl. kollegium antagit. Om sjelfva saken en annan gång.