Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

Alägen genom blötning några timmar i en svag 1ösjning af nåtrof-vattenglas. Vid deras granskning. redan deåter fått torka, befanns att vattenglaset I hade trängt in en fjerdedels tum djupt i veden på I alla sidor. När den på sådant sätt förberedda veden Tades på en stenkolsbrasa, jemte annan vel af samma slag men som icke hade blifvit förberedd, visade sig vattenglaset vara ett ganska verksamt skyddsmedel Andra vedstyceken blöttes icke, utan öfve blott, med en svag lösning af vattenglas, torkades, och jemte obestrukna i stenkolsbeckola hvaraf ytterligafe något östes öfver veden. Olan påtänder sedän, och veden omgafs genast af lågor, som snart antände de oförberedda styckena; hvaremot de beredda först efter en stund fattade eld i kanterna och genom hettan bryntes, men förbrunno icke. En barack af bräder beströks delvis, innan och utan, tre gånger med natron-vattenglas; men som brädväggen var dubbel, kunde blott väggbräderna: utsidor nås af anstrykningen. Denna ofullkomligt anstrykning oaktadt, visade sig värdet af skyddsmed let omisskänligt. En hög med hyfvelspånor lade: intill den änstrukna delen af väggen inuti baracker och påtändes. Flammorna slogo i fiera minuters tid emo! väggen, men tände blott k-nten af ett bräde hvilken likväl icke utbröt i låga, utan blott rykte er liten stund. Genom hettan drefs lösningen till brä dets yta och smälte der till ett slags glasyr. Efteråt vär hela -baracken bringats i brand, blef elden si häftig, att få ämnen skulle hafva motstått den; emellertid befunnos flera bräder af den bestrukna deler qvar efter branden. Vid granskning af dem befann: act de ställen af ytan, som varit utsatta för elden hade kolats fullständigt, men att förkolningen icke sträckte sig längre in än till det trälager, som vattenglaset hade genomträngt ifrån andra sidan. Detta prof ådagalade tydligt att vattenglas lemnar stt ganska utmärkt värn emot eld, och att blott: anstrykningen dermed förmår länge skydda trä mot förbränning, samt betydligt hindrar en eldsvåda: spridning. Efter dessa försök anstäldes andra, i afsigt att atröna huruvida icke vattenglasöfverdraget skulle i förening med en vanlig kalkanstrykning kunna icke blott bättre motstå fuktighet, utan äfven lemna ett rerksammare skyddsmedel emot eld, och tillika blifva mindre kostsamt. Några bräder förbereddes derföre på följande vis. Först påströks en svag lösning af natron-vattenglas. När denna hunnit fullkomligt intränga i virket och något torka, påströks en kalkblandning, beredd af ysläckt kalk och vatten till stadga af grädde. Slut: igen, sedan bräderna lemnats i fria luften två till re timmar, anbragtes en ny anstrykning af vattenslaslösning, som var något starkare än den första. De med dessa bräder anstälda försök visade att let öfverdrag de fått gjorde elden ett ganska utmärkt motstånd; att det icke lossnade när trädets yta starkt upphettades, och att det i hög grad skyddade denna yta äfven emot en länge densamma inhöljande eldslåga. Öfverdragets varaktighet emot väderlekens åverkan pröfvades särskilt: dels på det sättet att bräderna utsattes längre tid för starkt regnväder, dels derigenom att en stark vattenström fick längre tid falla på den öfverstrukna sidan. Regnet förblef utan verkan på öfverdraget; men af den fortfarande vattenströmmen angreps det till en del och bortsköljdes, nemligen på det stället, der vattenstrålen först träffade detsamma med sin fulla kraft. Öfverdragets fasthet emot mekanisk åverkan pröfvades äfven, medelst starka slag på bräderna. Dervid lossnade det på ett par ställen, nemligen der kalkrappningen var mycket tjock; men icke på de öfriga. De af ministeren föranstaltade försöken anstäldes i Chatham, hufvudsakligen för att pröfva skyddsmedlets brukbarhet för baracker. Det är uppenbart. omöjligt; — heter det i den häröfver afgifna officiella berättelsen — vatt trä kan göras alldeles oförbränsligt, genom hvad medel som helst, äfven om det helt och hållet kunde genomträngas af skyddsmedlet. . Genom dylika medel kan endast åstadkommas: 1) att virket i hög grad skyddas emot nära detsamma befintlig eld från annat bränsle, och mot de ur sjelfva det upphettade virket utjägade och på dess yta förbrinnande gaser; 2) att virket i hög grad betages egenskapen att fortplanta eld; d. v. s. blir så svårtändligt, att en långvarig åverkan af hetta eller eld från en yttre härd — t. ex. en starkt upphettad ugn eller opreoareradt virke — fordras, för att bringa det skydlade fullständigt i brand. Natron-vattenglas, som passar ganska väl för dessa indamål, kan numera anskaffas för mycket billigt ris, och användningen deraf är så lätt, att den kan anförtros åt vänliga arbetare. För baracker är tjenligast att på förhand bereda det dertill ämnade virket med vattenglas, så att barackerna må kunna göra elden kraftigt motstånd, från hvilken sida den ock må komma. Men äfven i redan uppsatta baracker är det rådtigt att genom detta öfverdrog skydda sådana ställen, som snarast kunna blottställas (såsom i grannskapet af ugnar); sedan man förut aflägsnat allt annat öfverdrag (såssm målning eller tapeter). Med ett skålpund vattenglas kan man mo eld förvara 10 1vadratfots yta. Förfarandet vid bygnadsvirkss öfverdragande ned vattenglas och kalk Natron-vattenglaset bör hål las iberedskap, såsom lösning. af tjock siraps stadga. Xalkanstrykningen beredes genom god bränd kalks släckning samt vidare utspädning med vatten, till tadga af tjock grädde. Den kan äfven hållas i veredskap; men, likasom vattenglaset, blott i fullsomligt lufttäta kärl. Virket bestrykes först med utspädd vattenglaslösning, -sedan med kalkmjölken, och slutligen med en iågot starkare vattenglaslösning. Virket. bör vara någorlunda slätt, och hvarje äldre ifverdrag noga bortskaffadt genom hyfling eller på innat sätt. Den. första vattenglasblandningen innehåller I mått f den sirapstjocka lösningen och 3 mått vatten, väl ammanrörda. Medelst en vanlig murarepensel anpringas denna blandning på virket, som dervid öfver4. ås två eller tre gånger, så att det får insuga så aycket af blandningen som möjligt. När denna antrykning är nära torr, anbringas kalkanstrykningen, 4 vanligt sätt. Derefter blandas 2 mått af den irapstjocka vattenglaslösningen med 3 mått vatten, ch anbringas öfvanpå det nära torra kalköfverdraget. Skulle kalköfverdraget vara för tjockt, så röjer ietta fel sig, efter den sista vattenglasanstrykningens rkning, derigenom att kalkytan färgar ifrån sig sär man gnider derpå med handen; i sådant fall såste -ännu envattenglasanstrykning anbringas, lika tark som den andra i ordningen. — Ovanlig förökelso af bl. På hemmanet Lasberg i Unnaryds socken af Westbo härad i Småand ha under:innevarande sommar 2:ne bikupor, som öfverlefvat sistl. vinter, gifvit ifrån sig 5 st. värmar hvardera. De första af dessa svärmar, som -anligen kallas blomstersvärmar, hafva gifvit 2:ne i kallade jumfrusvärmar, och den 12 sistl. Augusti af den ena-af dessa sistnämde ifrån sig ytterligare