Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

Och du, en von Krug, en adelsman, en nan af god familj, gift med ett fruntimmer tillhörande en gammal aktad slägt, du vill sifta bort din dotter med din trädgårdsmästares son ? Jaha, ganska riktigt, min farfars far var rädgårdsmästare, och det hindrade ieke min arfar att blifva hofrättsassessor. Således min. öta, är den saken afgjord,. Professorns frånzarande blick tycktes ge tillkänna att hans nrikar hade svårt -att stanna längre vid de öremål hvarom man talade. Men jag, jag Sophie Qvickenfelt, säger att lenna förening aldrig skall äga rum, att min lotter icke skall våga, förstår du, våga gifta sig utau mitt samtycke. Och jag skall lära henne att trotsa mig! Professorskan stod i begrepp att lemna rummet, men hennes gälla ist, och om en ursinnig vrede vittnande ord, återkallade professorn till det närvarande och det beskydd han lofvat sin dotter. Han lade derföre sin magra hand på -hennessarm, hejdande henne. I det djupt liggande ögat blixtrade det till af vrede och han sade långsamt: Lemna flickan i fred, jag vill dett Du vill det! Hennes nåd hånskrattade. Reta mig icke qvinna, utan hör mig, jag har redan spilt bort för mycken tid på dig. Om du vill fortfara att ensam styra ditt hus, att erhålla så mycket penningar du behöfver, så kan det endast ske derigenom att du lemnar flickan i fred. Skulle åu släppa lös ditt vilda lynne emot henne, då blir det slut med din makt, och jag ger dig icke två styfver. Nu vill jag vara ensam. Härmed sköt han henne ut genom dörren samt vred igen låset efter professorskan. När han befann sig allena igen, drog han en djup suck, liksom af lättnad, samt mumlade: 5 Så kan jag då i lugn få återvända till mina