Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

likt. Sedan i går afton tror jag mig Klart inse det orätta uti att så der alldeles glömma bort att man är far, derföre att barnet har den olyckan att tillhöra qvinnoslägtet. ÄTfven säger mig förnuftet att man aklrig bör lemna en qvinna oinskränkt makt; ty då sker hvad som här skett, att hon missbrukar den, blir despot, grym och tyrannisk. Jaha, min söta, så är det. Kan jag få veta hvem den fredsälskande menniskan är, som, genom att föra dina tankar på dylika saker, förleder dig att begå den fånigaste af alla handlingar, nemligen att bryta en förlofning vid sjelfva lysningen, sedän bela verlden yet att föreningen var så nära? Hör du, jag vill veta namnet på den der uslingen, som sätter en tok, sådan som du, i harnesk emot sin hustru. Professorn rätade: upp sig, och såg på sin ömma hälft med en klar och stadig blick. — Qvinna, jag är trött vid ditt regemente, stäm derföre: ned tonen! Du är en dålig och hård mor, som vill tvinga ditt barn till ett giftermål emot hennes vilja och detta har appväckt min harm; ja, min vrede, emedan jag afskyr allt förtryck. Menniskan födes iri, och ingen eger rätt att förtrycka den andra. Du har velat göra det, och derföre säger jag nu: Qvinna, din regering öfver ditt barn är slut, flickan står under mitt beskydd och jag har gifvit mitt samtyckte till det val af make hennes hjerta gjort. Professorskan tog ett steg närmare mannen, -sägande med ett olycksbådande uttryck: . Och detta val har fallit på doktor Berg. ström ? : Ja, en ung man, som har hela min aktning, som visat mig alla de plikter jag glömt och hela den makt jag lemnat ifrån mig, utan att ana att den af dig så gränslöst missbrukades.