Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 2

nom svenska armån förmän ännu esomoftast illåta sig mot underordnade. Förhållandet, om väl förtjenar att offentligen utpekas, både ör att på denna väg bringa det till deras sännedom, som -ha att beifra godtycke och agöfverträdelser, och för att möjligen genom jelfva offentliggörandet i någon mån föreygga dylika godtyckligheters förnyande, är öljande: Löjtnant Biel vid lifgardet till häst hade itlemnat en af sina ridhästar till konstberilaren Tourniaire för att af honom inridas. Löjtvanten reser bort från staden. Under hans rånvaro begagnas hästen vid en representaion uti maneggen, oaktadt egaren sådant förudit. Regementschefen, öfverste Sandels. näröfver missbelåten, anbefaller löjtnant Biel vid återkomsten flera dagars arrest. Alla kommentarieräro här öfverflödiga. Visserligen heter det, att fädernas missgerningar skola straffas inpå barnen, men att egaren ill en häst skall straffas för kreaturets ofrivilliga synder eller för en konstberidares bristande ordhållighet, lärer knappast tillförene ha afhörts. I sammanhang härmed vilja vi för öfrigt blott erinra, att år 1816 blef en löjtnant Hazelius på enahanda godtyckliga sätt arresterad. Dåvarande justitieombudsmannen, baron Mannerheim, derom underrättad, skyndade att af baron Björnstjerna, som då var generaladjutant för armån, fordra nödiga upplysningar. Hvad verkan detta medförde är kändt. RR — En författare, som visar sig vara fullkomligt förtrogen med de lokala förhållandena i den del af hufvudstaden, som innevarande år varit svårast hemsökt af kolerafarsoten, har i en uti Svenska Tidningen införd. artikel, med öfverskrift:. Något om anledninarne till kolerans svåra härjningar å Kungsholmen, framdragit några förhållanden, förtjenta af den största uppmärksamhet. Sedan förf. erinrat, att denna del af Stockholm äfven under nästföregående årens farsoter mestadels varit en bland de svårast angripne, äfvensom att sjukligheten ibland befolkningen å Kungsholmen i allmänhet ingalunda plägar vara den minsta i hufvudstaden, fullföljer han sålunda: Men hvad är väl orsaken. till att. denna stadsdel, med synnerligen fritt läge, så glest bebygd; att går darne merändels ega stora mellanliggande öppna tomter, som lätt böra kunna renas af vindarne, der de jemt sluttande gatorna hastigt torka efter nederbörd, och som i allmänhet synes böra erbjuda de helsosammaste boningsplatser i hufvudstaden, tvärt emot all förmodan företer nära nog den största sjuklighet i Stockholm, så att, t. ex. under nu gängse kolerafarsot, denna stadsdel ensam företett nära hälften sjuke (404) och döde (192) af hela stadens sjukoch dödsnummer (912 sjuke och 438 döde)? Hvad tror ni kan vara orsaken till denna oväntade sjuklighet på Kungsholmen? hör man dagligen frågas man och man emellan. Den ene säger: dricksvattnet är dåligt och ohelsosamt; den andre: kyrkogården är uppfyld af lik och ligger högt öfver gatan; en tredje: Kungsholmen är föga bebygd och den starkt tillväxande befolkningen är alldeles för mycket sammanträngd uti de i allmänhet små husen; en fjerde, femte och sjette framdraga ännu andra favoritskäl. Låtom oss emellertid upptaga några af dessa skäl till pröfning. Å Kungsholmen finnas, landtgårdarne inberäknade, omkring 130 hus, bland hvilka 20 utgöra offentliga inrättningar, boställen, sjukhus, fabriker o. s. v. De enskilta husen innanför tullen äro, med få undantag, små, rummen låga, med ganska inskränkt kubikinnehåll. I dessa boningar lefva öfver 4000 mantalsskrifne personer, till hvilken summa, utan öfverdrift, kunna läggas några 100-tal eller kanske inemot 1000 barn, extra arbetsfolk, dalfolk m. fl., hvilka dels ständigt, dels tillfälligtvis här finnas inhyste. Folkmängden har under senare årtionden varit i ständig tillväxt, utan motsvarande tillök ning i boningshus, och några under de sista åren der anlagda fabriker ditlocka oafbrutet ettökadt antal fabriksarbetare. Häraf följer att de flesta enskilta boningarne i denna stadsdel äro mer än tillbörligt öfverbefolkade. Erfarenheten har ådagalagt, att när en farsotyppas å orter, der trängsel och öfverbefolkning ega rum, är det ingenting ovanligt att densamma tager en oroväckande utbredning och våldsamhet: Inom denna stadsdel finnes ingen tillförsel å torgplats eller hamn, utan måste alla förnödenheter på betydligt afstånd hemtas från torgen i andra stadsdelar. För ifrågavarande tätt sammanboende befolkning finnes ej heller inom denna stadsdel mer-än en enda offentlig brunn, belägen i Garnisonssjukhusgränden. Vattnet till denna brunn synes framsippra i dalsänkningen emellan Kyrkobacken och Karthagos backe, å hvilken sänkning jordytan är använd dels till tobaksoch potatisland, dels till trädgårdar, hvilka ofta gödas och hvarå jemväl gödselupplag der och hvar träffas, hvarförutom ett djupt afloppsdike för orenlighet framlöper just i närmaste grannskapet af brunnen. Efter hvarje regnfall antager vattnet i brunnen en grumlig färg och en vidrig gödselsmak; under sommarens värme och torka minskas vattentillgången i denna brunn, liksom i de enskilta brunnarne å holmen, till den grad, att de vattenhemtare, som icke hinna att blifva de förste på morgnarne, gemenligen få hemföra ett tjockt, med dyaktigt grums, infusionsdjur m. m.gblandadt, orent vatten, hvilket, under stående, inomfå timmar ruttnar och stinker. I anseende till de invid sjöstranden belägna fabrikernas utflöden, är sjövattnet der jemväl erent och odrickbart. Sedan nyligen en fabrik blifvit anlagd nära intill brunnen och antagligen ifrån samma vatten!lager, som . underhåller brunnen, matar sin ångmaskin, har vattentillgången blifvit ännu klenare, och under nyss förlidne sommar har vattnet uti ifrågararande brunn, allt ifrån Juni månad, varit på ofvannämda sätt -orent och vidrigt, så att Kungsholms invånare, under 2 till 3 månader, till daglig dryck icke egt att tillgå annat än förskämdt och osundt dricksvatten. Om en farsot, som yppas ibland en sammanträngd befolkning, hvilken på detta sätt under längre tid måst nära sig med osund dryck, tager en ovanlig fart och blifver elakartad, månne detta må anses oväntadt? Kungsholmens kyrkogård, belägen på sluttningen af kyrkobacken, utgöres af en längesedan verkstäld påfyllning af garfveribark på lergrund och är derigenom ansenligt upphöjd öfver gatan, så att liken nästan kunna sägas ligga ofvan jord. Den är jemväl för närvarande alldeles uppfyld, så att sista grafraden nu upptages invid kyrkogårdsmuren, och måunH Hå den neroamentfäörgade kinden. då pro