Aftonbladet – 1 oktober 1858, sida 2

någon notabilitet .som tager en i sitt beskydd. Förtjensten rätt och slätt gör ingens lycka. Ja, skall det gå så här i stigande, så lärer väl Bergström vara en af våra modernaste läkare innan kort, menade häradshöfding T—. Den. ene gör sin lycka med knifven; — den andre tror sig finna den vid — altaret. Det senare är fallet med Stormhjelm. Om söndag skall det lysa för honom och fröken von Krug. Hvem har sagt det? frågade doktorn. Han sjelf; — men en fan så konstig förlofning har det varit,, återtog löjtnanten. Jag umgås i Krugska huset och har äfven varit tillsammans med de förlofvade, men jag kan aldrig påminna mig: att ha sett en flicka bemöta en karl med en mera i ögonen fallande köld än fröken von, Krug visat Stormhjelm.. Hvad som är ännu besynnerligare, hon har aldrig burit förlofningsringen. Det der låter riktigt romaneskt; men i det hela förundrar det mig icke, sade kongl. sekreteraren Mandelstjerna. Jag känner något litet till Stormhbjelms karakter. Den är. sammansatt af ett okufligt motsägelsebegär. Han var under sin Upsalatid en inbiten aristokrat; icke just af öfverlygelse, utan fastmera derföre att adelns anseende är ohjelpligt sjunket. Alla de der idgerna om medfödt värde och renare blod; hvilka man skrattaråt; dem hyllade. han, emedan de voro i rak strid med de: tänkesätt studenterna hyste. Hans mor lärer ex gång hafva yttrat: Min son, blit aldrig en slaf under dina bördsfördomar, utan ihågkom att de äro af intet värde, om de ej åtföljas af dygder och ädla handlingar. — Bums blef han den ifrigaste: förfäktare af dessa fördomar och skulle säkert hafva gjort dem till sina -hufvudidger, om icke kärleken tvingat honom afvika från dem. Det skulle ha förundrat mig att han nu gifter sig med en