Aftonbladet – 1 oktober 1858, sida 2

Hå WWII II UU I UKL. Om beslutanderätten i valordningsfrågan, Då riksdagsordningen bestämmer, hvilka få välja och väljas till elektorer, hvilka få välja och väljas till riksdagsmän, gör den så tillräcklig åtskilnad emellan en stads valberättigade invånare, en stads elektorer och en stads riksdagsmän, att nå förvexling af deras respektive rättigheter och skyldigheter ej gerna borde ifrågakomma. Grundlagen vet icke af andra de valberättigades elektorer än dem, hvilka endast efter riksdagskallelse på i 11 R. O. föreskrifven tid skola väljas för att välja riksdagsmän. Lika litet som någon lärer djerfvas påstå, att elektorerna eg: göra det som tillkommer riksdagsmännen, lika litet borde någon påstå att elektorerna ega göra det som tillkommer de valberättigade sjelfva. Då det nu icke står i grundlagen, att ändring i valsättet kan ega rum när någon stads elektorer om sådan ändring öfverenskomma, utan der alldeles klart och bestämdt stadgas att ändring i valsätt kan ega rum då någon stads valberättigade invånare om sådan ändring öfverenskomma, så ligger ju tydligen beslutanderätten härvid hos de valberättigade sjelfva; icke hos deras elektorer. Dessa senares åliggande är alltså att utvälja riksdagsmän, icke att utvälja valsätt. För öfrigt skulle man ju komna i en riktig labyrint utan utgång, om man sade att elektorerna skola besluta om valordningen. Elektorerna måste då först finnas, men de kunna ej utses, emedan ingen valordning finnes; alltså måste valordningen först finnas, men den kan ej beslätas, emedan inga elektorer finhas o. s. v. i oändlighet, tilldess man antingen på något utomordentligt vis framskaffar en valordning, den-de valberättigade måhända anse sig icke förpligtade efterfölja, eller ock finter för godt att låta dessa utöfva den dem tillkommande rätt att öfverenskomma om en valordning, som icke strider emot grundlagen. så att det kan hindra konungen att fastställa densamma. I en sådan blifvande valordning skulle icke såsom för framtiden förbindande kunna bestämmas, att enligt den skall utses elektorer, dem det åligger, icke blott att i stället för. de valberättigade välja riksdagsmän. utan äfven att i stället för de valberättigade afgöra uppkommande frågor om ändring i valsättet; beslåtanderätten i sistnämde hänseende kan icke ens med de senares medgifvande och konungens fastställelse dem framdeles frånbändas, så länge grundlagsparagrafen har sin nuvarande;ovilkorliga lydelse. Långt mindre finnes för närvarande något i behörig ordning faststäldt och gällande stadgande som berättigar elektorer att med de valberättigades förbigående och i deras ställe besluta om valsättets ändring, och ett härom af elektorer ändock fattadt beslut kunde ju såsom olagligt ej vinna konungens fastställelse, utan arbetet vore förloradt och måste begynnas på nytt. Eller kän det vara nog att till de valberättigade säga: Utsen blott såsom vanligt elektorer till. riksdagsmannaval (fastän ingen riksdagskallelse utgått) öch bryn ef för öfrigt om ingenting, samt att:sedan låta dessa elektorer, i stället för att välja riksdagsmän, omskapa valördningen? Kan det beslut i valordningsfrågan, som å de valberättigade invånarnes vägnar aflemnas: till konungens fastställelse erhålla densamma, fastän det icke är de välberättigade invånarnes, utan endast och alenäst elektorernas beslut, fattadt utan auktorisation af grundlagen och utan specielt uppdrag af de valberättigade? Om, der de valberättigade oomtvistadt ega rätt att omedelbart i frågan fatta: beslut, detta faststäldt lyder: att derefter och tillsvidare riksdågsmännen, i stället att såsom förut utses omedelbart, skola utses medelbart eller genom elektorer, och fråga sedermera uppstår att från det medelbara valsättet återgå till det omedelbara, skulle då endast elektorerma vara de, som egde rätt att upptaga och afgöra frågan? Skulle det då rättvisligen kunna förmenas de valberättigade invånarne sjelfve, som förut fått besluta om övergång från det omedelbara valsättet till det medelbarä, att äfven få besluta om återgäng. från det medelbara valsättet till det omedelbara? Man baxnas vid att se vissa signaturer jakande besvara dessa frågor, och man tillåter sig, den, fromma, önskan; att den; som är s nån om prerogativers bevarande på ena hållet, ifven måtte kunna hafva en liten aning om tt sådana kunna finnas eller tänkas äfven på let andra hållet. Det törde bemärkas; att grundlagen tydlisen säger, att städernas riksdagsmän kuna itses medelbart. eller omedelbart, hvarvid, om ntet annat i laga ordning antaget och gälande stadgande finnes, blott i ett visst fall kall röstas; efter skatt, hvadan eljest får rötas pr capita. : Det torde ock bemärkas, att grundlagen väl alar. derom, att. beslut: om: ändring i valsätt an fattas omedelbart, men alls icke säger, tt det kån fattas medelbart, ännu Mindre åstår att det skall fattas medelbart, hvadan ltså det får fattas omedelbart i alla händeler; och.då dervid. blott iett visst fall skall östas efter skatt; får eljest röstas pr capita. Men all den frihet, som grundlagen tilltädjer de valberättigade, bör lemnås dem; il råga omjändrings-af: valsättet. böra. alltsåhufudstadens invånare få besluta omedelbart och enom röstning per capita; omedelbart, enär : idant tillkommer. de valberättigade, vare sig tt riksdägsmannavalen förrättatsmedelbart I ller omedelbart ; .genom omröstning per capita, : när sådant tillkommer de -valberättigade, der ! Kar ETTOR ANPASSA TEE igon notabilitet .som tager en i sitt beskydd. if rt a Rn ni elit mtr maNG hylsa ov I I