Aftonbladet – 1 oktober 1858, sida 2

ende på det afbrutna benet, och gör icke nu, -säsomdu gjorde den tiden vi lågo i Upsala. ; Hvad gjorde jag då? Du kom -aldrig till: någon slutsats. T... har rätt, inföll Löjnant P:...hjelm, en qvick och glad ung man, som aldrig hunnit längre på kunskapens bana än att blifva student. Den tiden vi, som nu äro samlade här, voro glada och muntra studenter, var det altid Liljekrok som började att ställa upp logiska kedjeslut och jag som deraf drog konklusionen. Låt gå för de gamla vanorna, och skål för den gamla glada tiden, utropade en ung man, anstäld i konungens kansli. Alla samtliga ifyllde sina glas ur den rykande bålen, som . stod på. bordet, och tömde: dem i ett drag. , : Doktorn sjelf var den ende som icke tycktes känslig för minnena från. de fordna glada dagarne. Han satt tyst, med en panna molnhöljd som Novemberhimlen, och en bliek så allvarlig, att den tycktes främmande för allt hvad glädje kunde nämnas. . Sedan man druckit, återtog löjtnant P...hjelm. Om icke Bergström samtidigt med excellensen befunnit sig på väg till W.3, så hade excellensen icke haft honom att tacka för läkningen af sitt. ben; och hade icke excellensen brutit af sig benet, så hade icke. vår doktor, med en så otrolig bastighet blifvit framskuffad på lyckans bana. Ergo medförde det afbrutna benet -excellensens -tacksamhet, och tacksamheten rekommenderade vår vän 1 alla kretsar der hans excellens är ett orakel. Således utgångspunkten, det afbrutna benet, har gjort vår väns lycka; så att han nu är öfverlupen af menniskor, som vilja att han skall skära armar och ben, fingrar och tår af dem. Så är det här i verlden; man behöfver alltid