Aftonbladet – 29 september 1858, sida 2

mans med Martha, som höll ett bref i handen. Hon gick in till professorskan och lemnade det. Brefvet var från grefven och innehöll följande: Min nådiga fru professorskal Mitt samtal i går med fröken Albertine gaf mig så ringa hopp, att jag . sannerligen icke vet huri jag: skall betrakta min ställning. Jag känner att jag vore färdig underkasta mig hvad som helst förr än att försaka den lycka jag drömt mig vid fröken Albertines sida. Tillgif mig derföre, om jag uttalar min fruktan, att ett fördröjdt vistande på Rönby endast skall fördubbla de svårigheter, som nu uppresa sig mot mina önskningar. Fröken har nemligen här dagligt tillfälle att underhålla den sällsammäå fantasi, som gör henne så obenägen mot en förening med mig. Er afresa härifrån skulle förtaga den, som är nog djerf att våga lyfta sina ögon till henne, allt hopp. Fröken Albertine har att efter sina föräldrar vänta en förmögenhet, nog betydlig att i en fattig läkares ögon utgöra en verklig rikedom, Att spela en roman med en flicka af hennes stånd är dessutom alltid en ära för trädgårdsmästare Bergströms son. (Jag tillstår, det jag gerna sett att fröken gifvit mig. en rival af något ädlare blod.) När hennes nåd med några ord behagar gifva tillkänna sin afresa, är jag genast färdig att ledsaga herrskapet till hufvudstaden.. Med djupaste högaktning Erik Stormhjelm. Jaså, fröken trotsar mig... Nå, vi få väl je hvem som här skall råda, mumlade professorskan och vek långsamt ihop brefvet. Derefter ropade hon Martha. Gå ned och sök upp den der doktorn och bed: honom komma upp till mig. Undvik likvisst allt onödigt uppseende.n Några ögonblick derefter knarrade steg itrarpan, och Martha öppnade dörren för dokorn. Midt i soffan uti det inre rummet satt professorskan, med minen af en domarinna, som irnäde ransaka och döma en brottsling.