Aftonbladet – 29 september 1858, sida 2

af riksdagsmän i borgareståndet, hvilken skedde genom inlåtande derstädes af ombud för bruksegare, följdes icke heller principen-afval genom elektorer. Lägges härtill, att, enligt sakens natur, ett färre antal valmän måste i högre grad, än en mera talrik samling, vara i utsatt och tillgängligt för främmande inflyteli ser, så.anse komiterade det anförda innefatta välgrundade skäl för det tillstyrkande, att rösträtten vid riksdagsmannaval för hufvudstaden må omedelbart, och icke genom elektorer, utöfvas, Vid bedömande af frågan antingen omröstning vid riksdagsmannaval börske per capita, så att hvarje valman eger afgifva blott en röst, eller efter en viss, på förmögenhet och skattebidrag grundad graderad skala, kan icke förbises att våra grundlagar angifva, såsom en af de vigtigaste utgångspunkterna för det konstitutionella lifvet här i landet, att rikets ständer äro svenska folkets representanter. Lagstiftarne hafva härigenom byllat en sats, hvars erkännande genomgår hela vår historiska utveckling, — att viljan hos folket, betraktadt i dess helhet, bör utgöra den egentliga grunden för. samhällets ordnande och styrelse. Denna tanke vinner ock styrka dera, att statsmän och skriftställare af för öfrigt de mest olika politiska meningar öfverensstämt i att åberopa den fortlefvande känslan af urgammal svensk folkfribet såsom ursprunget till det nuvarande statsskicket; och att denna folkets betydelse ej heller förnekats från regenternas sida, derom vittna sjelfva de valspråk åtskilliga af dem begagnat, såsom: Folk ts väl min högsta lag?; Folkets kärlek min belöning?; ?Gud och folket? o. s. v. Emellertid visar vår historia, att medan folkets vilja och makt sålunda i sin allmänlighet blifvit från alla sidor erkända såsom samhöllets rätta grundval, har detta erkännande blott ofullständigt blifvit tillämpadt, i det man dels under vissa tidskiften bemödat sig om och jemväl lyckats att betaga folkviljan all positif andel i lagstiftning och regering, dels der rättigheten till en sådan andel blifvit erkänd, lemnat den i händerna endast på vissa, klasser, utgörande en minoritet af folket. Å ena sidan hafva dessa inskränkningar också föranledt de fordringar på förändring af nationalrepresentationen, som redan ifrån begynnelsen af nuvarande statsskick egt rum, likasom, å andra sidan, den allmänna meningens riktning visat sig deruti, att alla grundlagsförändringar, som i detta afseende blifvit vidtagna, utan undantag innefattat, icke inskränkning, utan utsträckning af. representationsrätten till förut icke berättigade medborgare, eller, med andra ord, dessa reförmer hafva afsett att närma statens medlemmar till jemlikhet i politiska rättighe-ter, likasom det förut är antaget, att alla skola vara lika inför den borgerliga lagen. Det skulle derföre, enligt komiterades tanke, innefatta em betänklig, Påde emot rättsbegrepp och erfarenhet stridande återgång att nu vilja införa omröstning efter en graderad röstskala, helst då, såsom förut är nämdt, i fråga om företrädet af medelbara eller omedelbara val, grundlagen redan b:stämt för städernas invånare inskränkningen af och gränserna för den politiska befogenheten genom att föreskrifva de egenskaper eller den samhällsställning, som erfordras för att vara valberättigad. Attinom de sålunda valberättigade vilja gifva den ene borgaren. eller husegaren en mångdubbel rösträtt mot den andre, motsäges också af många andra, såsom komiterade -synes, obestridliga skäl. Hvad näringsidkare beträftar, är det ingalunda gifvet, att -tillexempel den handtverkare, som har råd att hålla en dubbelt så stor verkstad som en annan, eller den köpman, hvilken införskrifver ett dubbelt så stort parti varor som en annan, derföre har dubbelt så mycken skarpsinnighet i statssaker. Erfarenheten under våra riksdagar har ej gifvit anledning till den klagan, att de riksdagsmän, som haft mindre affärer, derföre ådagalagt mindre redbarhet eller urskilning än andra. I fråga om husegare gäller denna grundsats i ännu högre grad; ty i motsatt fall skulle man kunnä antaga att t. ex. samma person, som det ena året har ett hus af några hundratusen, men det andra året ett sådant af tiotusen riksdalers värde, med rättvisa borde tillerkännas tio eller tjugo gånger större vigt såsom politisk medborgare det ena året än det andra. Med den lätthet, som i Stockbolm eger tum att belåna hus snart sagdt till deras fulla värde, utgör ej heller egandet af sådan fastighet något absolut bevis på motsvarande . förmögenhet, i fall man vill göra denna till mätare af medborgerligt värde; likasom också erfarenheten, synnerligen under senare tider, ådagalagt, att stora affärer kunna med kreditens tillhjelp bedrifvas utan stora egna tillgångar. Hvad angår politiskt oberoende — en egenskap, som bör vara af högt värde hos både riksdagsmannen och de väljande — så torde det icke kunna tagas för visst, att. denna egenskap företrädesvis finnes hös de störste affärsmännen. Den, som eger stora enskilta affärsrelationer, har äfven icke sällan enskilta intressen af vigt att bevaka hos landets styrelse, eller ansökningar som önskas bifallna, allt detta i högre grad i samma mån som hans verksamhet är utsträckt i många riktingar; eller, i följd af sin ställning 1 umgängeslifvet, anförvandter, HKvilkas befordran ligger honom om hjertat; och denna sanning jäfvas icke. deraf, att undantag finnas. Detta hafva komiterade velat anföra, icke så