Aftonbladet – 27 september 1858, sida 3

förlåta alla handlingar som begås under sträf. vandet att vinna henne, och sjelfva hatet öfvergår till. kärlek, då hon tvingas beundra kraften i den mans karakter, som icke skyr något medel för att ernå sin lycka. Ni bedrager er! De qvinnor, somifrån hat öfvergå till kärlek, hatva hatat af inbillning och skola äfven älska endast af inbillning, men den, hvilkeh, såsom jag, har fullt skäl att förakta er, den skall aldrig komma -att älska er. Hvilken huslig sällhet kan ni hoppas vid sidan af en maka, hvars hjerta aldrig skall förlåta er den kannibaliska grymhet, hvarmed ni trungit henne att inför Gud och menniskor svärja en mened? Tror ni att hon någonsin hos er skall söka simlycka; sin tillfr: dsställelse? Nej, hon skall, äfven som Hustru, undfly er. Hon: har svurit en falsk ed, och det blir henne således omöjligt att med aktning tänka på sina pligter. Vid denne man, som tilltvungit sig hennes hand, anser hon sig icke inför sitt samvete bunden, utan hon blir: en dålig och pligtförgäten hustru, hvilket man ej heller rättvisligen kan förebrå henne. Hvad rätt har ni till hennes trohet, hennes kärlek, då ni tvungit henne att blifva er maka? Jag känner inom mig, att om jag vore nog svag att af en herrsklysten mor låta förmå mig till en förening med er, skulle jag sedan med hatet i hjertat trampa på mina pligter och hämnas genom att draga ert stölta namn i smutsen. Jag känner, att.i fall jag blefve fastsmidd vid en man, den jag föraktade, skulle jag i och med detsamma förvandlas till en furie, som icke droge i betänkande att sjelf göra sig föraktlig blott för att derigenom draga vanära öfver den. man, som jag hatade och afskydde. , Albertine hade talat med ett uttryck, ett lif, som åt hvarje ord hon yttrade gaf en fruktansvärd prägel af sanning,