Då man påminner sig huru för icke längesedan förbundsregeringen i Washington lyckades förmå England att från Kubas farvatten aflägsna den eskader, som förlagts der till slafhandelns förekommande, och huru berörde regering då förband sig att vaka öfver amerikanska flaggans ära och traktaternas helgd, är det naturligt, att allmänna uppmärksamheten skulle fästas på det första fall, då ärligheten af en dylik förklaring och förmågan att göra densamma gällande skulle sättas på prof. Ett sådant fall har nu inträffat. Daily News meddelar derom följande: Amerikanska krigsskeppet Dolphin blef i Mexikanska golfen varse ett skepp af misstänkt utseende, hvilket sökte komma undan obemärkt, undvek ända till sista ögonblicket att hissa upp sin flagg, hissade slutligen Förenta Staternas flagg, upphanns, visiterades och befanns vara ett slafskepp. Man förmodar det vara cEcho från Baltimore. Besättningen, officerarne inberäknade, var till antalet tjugo, hälften amerikanare och hälften spaniorer. Skeppet medförde 327 slafvar efter att förlorat 143 under sin resa från Afrika på 40 dagar. De arma varelserna togos från -lastrummet upp på däck, der de fingo se sina rånare slagna i bojor, och underrättades, att de sjelfva vore fria. Svårligen synes något mål böra vara lättare afgjordt än detta, och likväl. hyser man tvifvel om utgången såväl i anledning af de mäktiga intressen, som alltid komma i rörelse, ,.då fråga är om en negerlast, som ock i betraktande af förbundsregeringens olika beteenden vid föregående tillfälle samt den odelade ansvarighet den senast iklädt sig. Detta är första. gången som ett amerikanskt kriggsskepp lagt beslag på en slaflast och landsatt den i Förenta Staterna. För flera år sedan hade det inträffat på virginiafartyget Creole, förande en last af produkter och slafvar, att de senare öfverrumplade de hvita ombord, dödade en och sårade flere, hvarefter de förde fartyget till en britisk kolonialbamn. Dervarande amerikanske konsul fordrade att man skulle ut!everera dem till honom. Detta skedde icke; men de egentliga våldsverkarne fängslades, och 114 negrer, hvilka icke hade begått något brott, försattes i frihet. Det häftiga rop, som slafstaterna häröfver upphäfde, understöddes vid detta tillfälle af förbundsregeringen och var förnämsta anledningen till lord Ashburtons beskickning 1842; men den stora massan af amerikanska medborgare förklarade sig till förmån för folkrätten, och man lät de orimliga anspråken från de södra staternas och washingtonkabinettets sida falla. I ett likartadt fall, då på spanska slafskeppet Amistad negrerna hade rest sig och dödat tvenne af besättningen samt sårat åtskilliga, fälde högsta domstolen i Washington utslag till förmån för negrerna, hvilka icke blefvo utlevererade till de spanska myndigheterna, utan återsända till Afrika. Uti nu förevarande fall fördes icke det uppbringade slafskeppet Echo till någon fristatshamn, hvilket man bort göra, utan till sjelfva Charlestown, der ingen neger anses kunna vara fri, och der till och med britiska sjömän af svart färg måste hållas instängda ombord, såsom enda sättet att undvika fängelse i land. Förbundsregeringens ombud på stället har nu tagit afrikanarne i sin vård, och det säges att man i Washington vidtager förberedande åtgärder för att återsända dem till deras eget land. Åtskilliga tidningar i de norra staterna uttrycka emellertid tvifvelsmål, huruvida dessa negrer någonsin skola få RN STEREO SPSS oe EVR MISS