Aftonbladet – 25 september 1858, sida 2

SST EE VAR nn ste draga mig undan af fruktan att hon skulle få se mig.s 5 Gå, det är nog Hennes nåd är väl icke ond på mig. Nej, men Jag vill tro, att du bedragit dig. förstår du. zJala Min dotter skall gifta sig med grefve Stormhjelm. Martha neg och aflä snade sig. Då henues nåd blef allena, qvarsätt hon upprätt i sängen med ett ansigtsuttryck,; som nästan kunnat skrämma. en mindre behjertad man. Hon förde handen långsamt öfver den bleka pannan och mumlade för sig sjelf: Jaså, mamseH Minna! ni följer min dotter på hemliga möten! Ni är medvetande af en gemen kärlekshandef! Det var: således icke nog att jag afskydde er för den skam er far förorsakade min slägt; jag måste äfven afsky er för eregen räkning, och detta skall ni dyrt få betala mig, Föga gagnar er nu baronens förbön. För öfrigt, hvad har jag med baronen att göra? Men Minna, Minna, som jag aldrig kunnat fördraga, som jag endast af fruktan hyst, klädt och födt, hon, hon skall snart få sitt tillbörliga straff. Först emot midnatten lemnade Jenny Al bertine, och vid afskedet ifrån henne yttrade Jenny med djup rörelse, i det hon tryckte kusinens band: : pLita på mig, Minna skall få ett hem här på Rönby, Jag känner pappas hjerta och att han hjelper der han kan. Tack, Jenny, tusen gånger tack! Mitt hjerta skulle hafva blödt, om jag varit tvungen att tänka, det Minna, min barndomsvän, min kam: rat i både fröjd och smärta, skulle för min skull blifvit jagad ut i yerlden ibland främlingar. :