Aftonbladet – 25 september 1858, sida 2

STOCKHOLM den 25 Sept Det officiella tillkännagifvandet uti Posttidningen för i går afton, att grefve Gyldenstolpe afgått från krigsministersbefattningen och till efterträdare erhållit öfversten, numera generalmajoren Björnstjerna, har emottagits med någon öfverraskning, isynnerhet derföre att det icke hade den vid dylika tillfällen vanliga formen, i enlighet med hvilken man skulle erfarit, att chefen för landtförsvarsdepartementet på derom gjord underdånig begäran erhållit afsked från statsrådsembetet och derpå blifvit utnämd till generalbefälhafvare i andra militärdistriktet, hvaremot denna utnämning nu visar sig såsom en befordran för grefve Gyldenstolpe, till följd af hvilken krigsministersportföljen -blifvit ledig och lemnad åt annor man. Det första man frågar sig efter genomläsningen af denna notis är derföre, huruvida grefve Gyldenstolpe, på egen derom gjord anhållan, undfått afsked, eller om han blifvit utan en sådan begäran förflyttad ur rådkammaren. För det förra talar det ända sedan November månad förlidet år allmänt gängse ryktet, att grefve Gyldenstolpe ämnade afgå, såsom i flera hänseenden icke belåten med den nya regimen. För den senare suppositionen förete sig några omständigheter af vigt, nemligen dels att grefven redan iklädt sig ansvarighet för åtskilliga befordringar inom armåen, hvilka långt ifrån ansetts grundade på rättvisa, dels att han företagit flera förberedande åtgärder för några af rikets, ständer begärda nyttiga reformer i afseende på ordnandet så väl af försvarsväsendet i allmänhet, som en slutlig lönereglering för armån, genom en ny uppskattning af dess boställen m. m. s. Härmed må nu förhålla sig huru som helst; det säkra är, efter hvad man från alla håll förnimmer, att armån uti grefve Gyldenstolpe förlorar en både arbetsam och med goda kunskaper utrustad minister, afhållen för sin humanitet och Värderad för sin duglighet. Beträffande den nye krigsministern, hr Björn? stjerna, så har han, som för några år sedan från en majorsplats vid andra lifgardet förflyttades till öfverste och chef för ett Östgötaregemente, förtjenat sina sporrar i statsutskottet, der han nitiskt och blindt arbetat för regeringens intressen. Vi tillåta oss för öfrigt för egen del intet omdöme om honom. Vi anföra endast hvad en äktad afskedad militär; ganska nära bekant med hr Björnstjerna, i början af detta år i-en enskilt korrespondens meddelade oss, i anledning af den redan då Ilmänna berättelsen om hans tillämnade ut!nämning till statsråd. Detta yttrande lyder som följer: Äfven här omtalas allmänt öfverste Björnstjerna som grefve Gyldenstolpes blifvande efterträdare. Nämde statsrådskandidat är helt och hållet Hamiltons man. Han anses visserligen som en försvarlig regementschef, ehuru han föga omtalades för något utmärkt undet sin långa tjenstetid vid andra lifgardet, och enligt min öfvertygelse icke är framstående inom facket. För öfrigt är ban en man,som med förnäm diplomatisk tystlåtenhet och stel tillbakadragenhet döljer sin okunnighet och sitt temligen inskränkta förstånd. Han icke blott saknar kunskaper, utan äfven hågen att förvärfva dessa, är utan själsspänstighet och ytterst beqväm, passerar merändels sin dag medelst att overksamt gäspa i en gungstol öch sysselsätter sg sällan eller aldrig med annan lektyr än läsning af reglementen. Allt i sanning. rekommenderande meriter för en statsrådsbefavs ning !! Men allt detta gör honom förmodliger. ännu lämpligare att inpassas 1 en Hamiltonsw Minister. Sonr man finner, innefattaridetta ordagrannt titerade yttrande icke eris-en hänsyftning på lar Björn stjernas politiska åsigter och bör således icke kunna tydas såsom härledt från någon politisk motvilja, hvarigenom det vinner ett stöd af opartiskhet, som för den nye ministern uppställer ett horoskop. För egen del böra vi enclast tillägga, atthr Björnstjerna vid riksdagarne yvarit kägd såsom en äkta konservativ junkers — Vaa ERE Senaste häftet af Revue des deux mon? des innehåller i sin öfversigt öfver de båda senaste veckornas tilldragelser några betraktelser öfver den närvarande religiösa ställningen inom Frankrike. Artikelförfattaren lyckönskar religionsfrihetens anhängare till den seger de nyligen vunnit på grund af den större frihet pressen tagit sig i diskussionen öfver frågan angående de protestantiska biblarnes spridande. Som bekant är, har nemligen prefekten i Sarthe af den starka ovilja, som tidningarne uttalade emot hans första dekret i ämnet, sett sig föranlåten att utfärda ett annat, som till största delen tager tillbaka hvad som i det föregående blifvit stadgadt. Han förklarar sig egentligen ha velat förekomma, att-utländska samfund till Frankrike utskickade agenter för att der åstadkomma oro. Härvid anmärker Revue des deux mondes, att visserligen äfven inom Frankrike böra finnas nitiska kristna, som kunna verka i samma riktning som de engelska missionärerna, men frågar derjemte, hvadan denna farhåga för ett nytt slag af kontraband, det religiösa nemligen. Hvar har man för öfrigt sett, tillägger författaren, att bibelsällskaperna näI gonsin ålagt sina agenter att utbreda agitation bland de folk de söka evangelisera ?