Aftonbladet – 24 september 1858, sida 3

af fiendens piketer, men som nu är kommissarien. Saunders gästfria residens. Det hade många märken efter kulor. Uti ett af de få träd, som stå qvar i allen, har en kanonkula fastnat, till hälften begrafven i dess splittrade stam. Huset närmast kommissariens är en grushög. Nära derintill finner man spåren efter våra framskjutna löpgrafvar och batterier. och till venster bar man den fridfulla kyrkogård, hvarest de jordiska lemningarne hvila af dessa ärorika soldater, som stupade vid stormningen, samt af honom, som var den främste af åem alla — hvilken, enligt hvarje indisk tungas vittnesbörd, erkändt var den förste soldaten i: Indien — Nicholsons: Är han redån glömd? Hans graf är utmärkt genom en anspråkslös stenhäll, och han hyvilar tätt in vid muren till den upproriska: stad; i hvars belägring han var den lifvande och ordnande själen. (Korrespondenten gör härefter en jemförelse mellan besvärligheterna af ett par månaders fälttåg i en hetta, då termometern visade 100 till 116 grader i skuggan, och ett civiliseradt lifs komfort och behag, isynnerhet som han hade lyckan att njuta deraf hos ett välvilligt och gästfritt värdfolk, kommissarien Saunders och hans fru. Derefter fortfar han): Då solen upphörde att kasta sina brännheta strålar på allt, som fanns utomhus, samt hölj på att gå ned i ett eldrödt moln, åkte vi. ut, för att bese staden. Jag följde med största intresse gången afstormningskolonnernasfordna operationer mot Casbmereporten. Cashmerebastionens söndergrusade framsida, på hvilken Nicholson i spetsen för 1:sta bengaliska skarpskytteregementet klättrade upp, bär ännu märken efter vår eld, men jag är säker på, att hvarje främlings första intryck måste vara förvåning öfver försvarsverkens styrka, murarneshöjd och fasthet, bastionernas fruktansvärda beskaffenhet, den uttorkade löpgrafvens djuplek och bredd, glacisens förträfflighet och portarnes säkerhet — han skall, med ett ord. förundra sig öfver, att Delhi icke allenast är en stark plats, utan äfven att dess befästningar äro af en ganska ansenlig styrka. Glacisen skyddar åtminstone. fyra femtedelar aft muren och betäcker portarnes hvalfbåge. Vi hade gjort vårt bästa att sätta Delhi i stånd att uthärda en belägring eller stormning, vi hade hopsamlat enarsenal och förråder inom dess nurar, men lemnade det derefter utan garnison. 3 Då vi kommo genom stadsporten, passerade vi högvaktens. af kulor. sargade murar och hus, med väggarne splittrade och genomborrade af skotten, samt kommo in på: en bred gata med trädrader på. sidorna och på midten en aquadukt af: sten, ledande till: en vacker; öppen reservoir.; Detta är Chandny, Chowkstadens hufvudgata, hvilken eget nog påminner om boulevarderna, trots litenheten af då österländska tvåvåningshusen; samt oaktadt man saknar soldater, sergens de ville och kafer, men deremot ser en turbanklädd folkhop, kameler och bärstolar samt öppna magasiner med besynnerliga handelsvaror och salubodar, fylda med österländska frukter och sädesslag. Halfva antalet hus äro stängda; salubodarne äro temligen simpla — de sakna fönster och äro öppna framtill likasom butikerna i en turkisk bazar. Vid åsynen af Burra . sahibs förridare (infödda ridande: betjenter) uppstiga. bunneahs eller handelsmännen, feta och skinande personer med rakadt kindben, gula och hvita märken i pannan och öfver ögonen, till betecknande af kastskilnaden, snygt klädda i snöhvita turbaner och vida rockar, från sin nedbukade ställning, helsa vördnadstullt och förblifva stående, till dess; vagnen passerat. Då man: tager af åt venster! från denna gata, kommer man i åsyn af den ståtligaste krenelerade mur jag någonsin sett. Det är: muren kring moguls palats; En vidsträckt yta af röd sandsten, som mörknat af tiden, krenelerad i-två rader, höjer sig 50; eller 60 fot från marken och sträcker ut sig åt höger och venster i melankölisk storhet. obetydligt bruten i konturerna af småtorn och större sidotorn. De: juveler, hvartill skrinet är så storartadt, måste sannerligen vara rika och dyrbara. Porten är yttersidan värdig. Med undantag af Victoriaporten i vårt nya Westminsterpalats har. jagaldrigsett någon; port ai så vackra proportioner och:så hög resning. De massiva jernoch kopparpor-i tarne i upphöjdt arbete leda till en präktig vestibul i ett stort torn, som höjer sig högt öfver murarne och på spetsen : prunkar med! småtorn och fyra kupoler i elegant-stils Di man kommit.genom portgången, befinner man sig ett slags hvälfd pelargång, som löper genom hela tornet, och midtuti hvilken finnes en mycket liten gård, rikt.ornerad med stenskul. turer. Ingången bevakas af en soldat, hvi!ken lätteligen kan tagas för en solbränd och! bister: engelsk skarnskytt. Han är klädd i mörkgrön, nästan svart uniform, lik den soldaterna vid vår brigad bära, men bar på but-! vudet : ett osmakligt mellanting mellan en! skotsk mössa och en turban, förfärdigadt at! grört kläde med röd rand; hans ögon stö! långt åtskils, hans kindknotor äro utståence. hans läppar tjocka, ansigtet rundt, likasom hans hufvud, och mannen fyrkantig. Det var! en af våra gliurhås. Pelargången leder til li en öppen gård, omgifven af.hus, somse högst; eländiga ut. På ena siden iden tornbeprydda porten utvisade hr Saunders ett rum under en kupol, bvarest två af våra, landsmaninnor grymt mördades. Men på:gården framför os: hade ett ännu ohyggkigare skådespel uppförts. Det finnes der midt på gården en uttorkad stenbrunn, der fordöm en springkälla upp vällde. Vid densamma kastar ett vördnads bjudande och ålderdomsbräckligt träd cn gles AN NEENEEONEES a BSS arenan Albertine tryckte tacksamt hennes hand, och Jenny sprang in efter hattarne. Af mamma hörde jag, att grefve Stormans