Aftonbladet – 24 september 1858, sida 3

Albertine tryckte tacksamt hennes hand, och Jenny sprang in efter hattarne. Af mamma hörde jag, att grefve Stormhjelm skulle vara här, men hvart har hantagit vägen ? frågade Ernst. 2 Mamma och han gjorde en tur nedåt -paviljongen,, svarade Albertine och fästade sina ögon på doktorn, som vid dessa ord lindrigt skiftade färg. Han gör taut sin kur, tror jag, sade Ernst med ett leende. : Ater vexlade Albertine och doktorn en blick. Kanske det gäller dig, och att grefven vill försäkra sig om smodrens:bevågenhet, för att så mycket säkrare kunna vinna dotterns. Då missräknar han sig,; svaårade Albertine bestämdt, inim bevågehhet vinner Han aldrig. Men möjligtvis: din hand ! Betänk denrike och högborne grefve Stormhjelm, som der-: jemte är en ung;:vacker . och i allo älskvärd karl! Skulle du hafva Kjerta att gifva honom korgen och gå missteom att blifva grefvinna? Utan tvifvel! I fall jag en gång gifter mig, blir det hvarken för rang eller rikedom; utan då måste det ske utaf böjelse.n s ; Min vackra kusin, du är förvånande sjelfständig, men hvem vet om du är lika står i det afgörande ögonblicket?x Åh! var säker, jag ör starkare än någon tror, och i Albertines ögon låg uttryck af sann själsstyrka. Jennys ankomst afbröt samtalet, och en stund derefter promenerade man ner i parken, Under tiden hade grefven framfört sitt frieri, och detta fullkomligt i enlighet med konvenansens alla fordringar; litet eller högst nödtorftigt ordades om -hjertats röst; han talade derom med. all möjlig moderation, Grefven