männa. Hundra händer stå dessutom detta sihne och-detta arbete till tjenst. Så är tiden dertill inne. — Fattas blott allmänanda... ja... allmänanda. Härmed skulle vi för denna gång vilja sluta, förbehållande oss, som sagdt, att till ett annat tillfälle uppskjuta enskiltheter. Men vi kunna ej underlåta att svara på en fråga, som möjligen en och annan skall med anledning a ofvanstående göra oss. Vi höra nemligen redan den frågan göras oss: Nå har ni ej ett enda ord om Carl den trettondes torg, ej ett enda om Humlegården? — Nej. Hvad af dessa platser bör göras är så kl rt, så uppenbart, att då, oaktadt allt hvad redan derom är taladt, Stockholms stad ännu ej gjort något deraf, detta bevisar, att det för ögonblicket är för densamma alldeles omöjligt att deraf något göra. Men... Om stadsboerna sj Ifva ville, om stadsboerna sjelfva genom någon aldrig så ringa ansträngning eller uppoffring skulle bevisa sig värda och värdiga sin natursköna stads konstförsköning... vi tvifla ej uppå, att ju dessa platser inom några få år skulle vara en sadspark, förbunden genom Berzelii park, Norrmalmstorg och Humlegårdsavenyen, med det föreslagna slöjdoch yrkesmuseet i fonden. O. E.