Aftonbladet – 22 september 1858, sida 3

detta påbud. För många röster skola höjs sig deremot. Gymnastik, den fria, glada klättringen, hoppningen, brottningen, allt de det der är ypperliga saker; men framåt-böj långsamt, högtidligt, tungt, mekaniskt såsom mellanslag till en obegriplig katekeslexa — omöjligt! Skol-barnen behöfva rörelse i fria lufter året om. Skolorna skola så anläggas. Man skall invända: klimatet hindrar. Ösannt. Anlägg endast gården riktigt, såsom de engelska trädgårdsgångarne, hvilka äro torra några minuter efter det att dagsregn förgäfves sökt upplösa dem — och det går för sig. Men om vintern? — Snön är en förträfflig sak för skolbarn. Alltså, väl anlagda skolgårdar — och den saken är hjelpt. Om ett och annat hus också skulle stryka i de tätt befolkade stadsdelarne, vore det väl för mycket för det uppväxande slägtet? Men vi återgå till frågan: Hvad skall göras för: de små barnens helsa med afseende på behofvet för dem af frisk luft? Och vihade att först se till, hvad för sjelfva staden vore att göra. Vi våga såsom svar derpå hemställa till dem, som makten och den goda viljan hafva, att — utverka, det till en början Carl Johans lats, Obeliskplatsen, den. redan så godt som sekulariserade Tyska kyrkogården savat Riddarholmstorge! åtminstone... anordnas till inhägnade gräsplatser med planteringar omkring. Utan. tvifvel blir frågan om medlen första och förnämsta stötestenen. Stadens kassa kan icke förslå till alla ändamål. Vilja stadsboerna sin egen och sina barns helsa, måste de äfven derför vilja något uppoffra. Vi hafva i den föregående artikeln antydt, hurusom invånarne i en stadsdel kunna genom endrägt i önskningar, beslut och handling åstadkomma det lilla som i detta afseende behöfves. Och om nu de enskilta visade denna allmänanda, om de på detta sätt bevisade, att detta behof vore grundadt — så skulle utan tvifvel äfven staden göra allt hvad möjligt vore för de öppna platsers plantering och parkbehandling, öfver hvilka de enskilta ej kunna förfoga, såsom t. ex. Carl Johans plats med flera. Och — för att fortsätta med fromma frågor — skulle icke handelns män, de som stundom för goda ändamål visa sig storartadt uppoffrande, skulle de icke både för egna och för andra mindre väl lottade familjers barn vilja vidkännas denna utgift, isynnerhet som de för sin handel och sin vinst bidraga till förskämmande af stadens luftkrets och just derföre borde anse sig pligtiga att i någon mån motverka densammas allmänna utbredande. Vi tänka oss staden försedd med dessa grönskande platser, de små barnen luftade och lekande deri... vore det omöjligt?... Vi tänka oss detta Mälarens lås infattadt i de begge mälararmarnes grönskande dungar... vore det omöjligt?... Men låtom oss fortfara med hvad som nu kan och bör göras. Stockholms malmar ega samma behof som staden sjelf. Katarinaoch Mariatraktens barn... hvar få de leka, hvar få de hemta frisk luft?... Hvarje hus har ju sin lilla rännstensgraf omkring sig. Och inne på gården — der det nemligen finnes någon sådan — ja, der står soplåren, och bollen flyger så lätt i rännstenen, och ärterna, som barnen så gerna påta ner mellan stenarne, kunna icke växa af brist på sol och luftvexling och blifva bleka, iksom barnen sjelfva. Skulle man ej vilja förhjelpa de späda barnen till... ja, till frisk uft och fria lekplatser! Der i Katarinatrokjen har man Nytorget och en mängd trädgårdsjord, hvaraf några funnland väl icke kunde användas på bättre sätt än för nämda ändamål. Och Mariarakten med sitt Adolf-Fredriksorg och med sina många tillfällen till smärre sräsplatsers anbringande genom inköp af en eller annan ännu mindre bebygd tomt mellan 3sötgatan och Repslagaregatan t. ex.?... Och på norra malmen: Rosenbadsplatsen utanför målareakadencien, och Johannisplan och Kungsholmen med sitt torg och Blasieholmen ned söt, och Ladugårdslandet med sitt... inetdera till hela sin utsträckning behöfligt för orghandeln, men hvart och ett till någon del if sitt område behöfligt för stadsboernas och deras barns helsovård! Skulle icke stadsmyndigeter och enskilta kunna uppgöra sin räkning med hvarandra i fråga om dessa platsers änlamålsenligare fördelande enligt både ekononiska och sanitära fordringar? Utan tvifvel. Det är så många nya förhållanden, som söra verkställandet : f dylika förslag möjligt våra dagar. Vi hafva redan antydt några. stt annat är — den nu med visshet snart förrerkligade vat exledningen. Gräsplatser utan srönska... hvem vill hafva sådana. Och vårt dimat saknar i allmänhet den fuktighet ilufen, som en varaktigare, starkare grönska forrar. Man tar derföre aldrig riktigt fått sinne ör gräsplaner hos oss. Med vattenledninger kola dock :fven de befinnas möjliga. Oct lerföre hoppas vi på den numera än förr. Ett annat förhållande är den nya andan ; råga omi skolhusens organisatios. De nya förräffliga husen vänta på gårdar, som till sin eskaffenhet motsvara husen. Ifrån skolgåren är ej steget stort till skolträdgården. Ty fven städerna skola framdeles cga sådana örsta steget dertill är emellertid. de här åsyfade gräsplatserra. Tusendestadsboer skola en framtid från dem ega sina första minner f naturen. Den enskilte ordnar alltmer om sin omgifning den här antydda riktningen. Viega således ätt att under sådana förhållanden hognas HnnA